I en trevligt inredd lägenhet i centrala Flen har kvinnojouren Malva sitt kontor. Här jobbar en person på heltid och en på deltid med att hjälpa utsatta kvinnor. När undertecknad kommer för att göra en intervju med en av jourens anställda, Ulla, frågar hon direkt var jag vill sitta så att jag känner mig bekväm. Ulla är van att möta kvinnor som kan ha svårt att våga berätta vad de har varit med om.
Jouren kan bland annat erbjuda stödsamtal, hjälpa till vid kontakt med myndigheter och erbjuda tillfälligt boende dit även barn får följa med. Ibland kan kvinnan som ringer behöva akut hjälp med att komma hemifrån.
– Då har kommunen social beredskap eller så kan det vara så att polisen hämtar mannen. Det beror på fall till fall hur man försöker lösa det. Det kan också vara så att kvinnan behöver prata av sig och åtgärder kan vänta till nästa dag, berättar Ulla.
Hon säger vidare att en kvinna inte ska vara kvar i ett destruktivt förhållande. Det behöver inte alltid handla om fysiskt eller sexuellt våld.
– Det kan vara psykiskt våld eller ekonomiskt våld. Det kan handla om att isolera, kontrollera, manipulera och förödmjuka kvinnan eller genom att hota med våld och bestraffningar mot barn eller husdjur. Ekonomiskt förtryck kan handla om att kvinnan till exempel inte får ha tillgång till sin egen lön, hon kan tvingas redovisa alla inköp och får endast pengar till matinköp. Det finns också fall där kvinnan arbetar och mannen följer henne till arbetet och hämtar henne där för att ha kontroll.
Ulla berättar att destruktiva förhållanden förekommer såväl bland svenskfödda som bland utlandsfödda människor. Det förekommer också i alla samhällsklasser.
– Jag får ofta frågan "det är väl spriten som gör att de slåss". Nej, det är inte "spriten" som slåss. Man ska inte skylla på något. Alla vuxna människor ska ta ansvar för sitt liv och hur de beter sig och varje människa har ett val. Det finns hjälp.
Vad ska man som bekant eller anhörig göra om man misstänker att en kvinna blir fysiskt eller psykiskt misshandlad?
– Man ska fråga henne. Bry dig om genom att fråga hur hon mår. Naturligtvis förnekar kvinnan men frågan kan göra att kvinnan märker att det kanske inte står rätt till och att någon bryr sig. Då har man väckt tanken.
– Om man oroar sig för grannar som bråkar ska man ringa till polisen och göra en orosanmälan. Polisen kan då komma till bostaden och se om något är på gång.
Hitintills i år har 45 olika kvinnor sökt sig till kvinnojouren Malva. Frågan är hur det är att möta och hjälpa dessa kvinnor. Ofta handlar det enligt Ulla om att lyssna och få kvinnan att berätta.
– Det är inte tungt. Det är ett arbete som måste utföras. Det är en del av vår verklighet, en del av livet. Man får inte ta åt sig personligen av det. Jag kan inte tala om för en människa vad hon ska göra men jag kan visa på hennes val och att jag finns där och orkar ta del av hennes berättelse.
Däremot berättar Ulla att hon ibland kan känna maktlöshet i jobbet.
– Det krävs så otroligt mycket bevis i domstol för att mannen ska dömas så tyvärr blir de flesta brotten nedlagda och går inte ens till åtal. Därför är det väldigt viktigt att när man blivit utsatt för våld söka hjälp hos polis och sjukvård som har skyldighet att dokumentera skador och att ta prover som bevis.
Hon skulle hellre se att det är mannen som skulle få kontaktförbud och flytta på sig under utredningstiden än att det är kvinnan och i många fall barn som måste lämna hemmet.
Trots att jouren hjälper många kvinnor är de relativt få som är engagerade i Malva. Förutom de anställda är det bara Malvas styrelsen och några volontärer till som är engagerade. Jouren behöver fler volontärer. Den som engagerar sig får gå grundutbildning. Ulla berättar att en del människor inte är beredda att engagera sig i jouren för att de inte vill svara i jourtelefonen. Men då finns det ändå mycket annat, som rent praktiskt arbete, man kan hjälpa till med.