Innebandy pÄ den gamla basketplanen av betong. Intresset var stort och matcherna var vÀlbesökta.
Det var i januari i Är som 27-Äriga Flensprofilen Albin Borg tog tjÀnstledigt frÄn jobbet pÄ RF Sisu SmÄland för att spendera tre mÄnader i staden Frankadua i Ghana, för att introducera innebandyn för barn och ungdomar.
Nu Àr han tillbaka i Sverige igen efter en omtumlande tid.
â För Ă„tta Ă„r sedan under en idrottslektion fick jag en frĂ„ga om vad jag drömmer om. Och nu stod jag dĂ€r, Ă„tta Ă„r senare, pĂ„ en betong-basketplan med 120 innebandyklubbor och 150 bollar, sĂ€ger han.
Att fÄ göra volontÀrarbete hade lÀnge varit en dröm, men ekonomin hade inte riktigt funnits dÀr. Nu fick han tillsammans med organisationen International Volunteer HQ frÄn Nya Zeeland chansen att Äka till VÀstafrika i tre mÄnader.
Hur var det?
â Jag har lĂ€rt mig sĂ„ otroligt mycket. Att en liten by i Ghana kan gĂ„ frĂ„n att inte veta om att en sport ens finns, till att Ă€lska och andas innebandy. Det Ă€r svĂ„rt att ta in, sĂ€ger Borg.
Albin Borg frÄn Flen Äkte till Ghana och lÀrde ut Innebandy
Klubbteknik pÄ schemat. "Det svÄraste var att försöka lÀra ut dragskott", sÀger Albin Borg.
Han beskriver staden Frankadua som en liten ghanansk by med nÄgra tusen invÄnare. MÀnniskorna lever spartanskt i betonghus som Àr lÄngt ifrÄn fÀrdigmÄlade.
â Klart att det Ă€r tufft, men det finns en tro pĂ„ livet.
Han reste runt i olika skolor och försökte implementera innebandyn. En uppgift som pÄ förhand inte var helt enkel.
â Det fanns en man som jobbade för organisationen som hjĂ€lpte mig, han hade varit i Ghana i tio Ă„r. Han trodde jag skulle fĂ„ det jobbigt. Att en tokig svensk ska komma ner med 120 innebandyklubbor och fĂ„ nĂ„gon att lyssna. Men jag trodde pĂ„ det. Boll och klubba Ă€r ju det bĂ€sta som finns.
Men vÀgen, det gick det. Intresset var stort och Albin trÀnade över 70 elever i Ärskurs 7-9, tre flicklag och tre pojklag.
â De Ă€lskar innebandy nu, det var det enda de pratade om.
Det gick till och med sÄ pass bra att Afrikanska innebandyförbundet hörde av sig och ville bjuda in lag till Afrikanska mÀsterskapen i Kenya i höst.
â Jag var med pĂ„ ett möte med förbundet tillsammans med borgmĂ€staren. Men jag sa att dĂ€r Ă€r vi inte riktigt Ă€n. Det Ă€r ju nĂ„gra spelare som inte ens har ett eget pass. Men om tre Ă„r kanske det Ă€r möjligt sa jag, och det var tydligt att det Ă€r en dröm mĂ„nga har. Att fĂ„ komma ut i vĂ€rlden och spela.
Blev det som du förestÀllt dig?
â Det blev sĂ„ mycket bĂ€ttre. Jag hade fĂ„tt reda pĂ„ att det enda som skulle finnas att tillgĂ„ var en baseballplan, sĂ„ nĂ€r jag sĂ„g basketplanen tĂ€nkte jag att det mĂ„ste vara nĂ„gon dĂ€ruppe som hör min önskan. Det var en dröm som gick i uppfyllelse.
Hur varmt var det?
â NĂ€r jag kom hem mindes jag knappt hur det var att inte vara blöt. Man duschade en gĂ„ng per dag, en liten hink som man fyllde med vatten och sen en skopa över huvudet. Man var frĂ€sch i en halvtimme men sen var man lika svettig igen, sĂ€ger han.
Men det finns delar i den hÀr berÀttelsen som inte Àr lika ljusa. Albin beskriver ocksÄ en svÄr vattenbrist.
â Det Ă€r inte det renaste vattnet som finns och Ă€r borrat, sĂ„ vattenpĂ„sarna med rent vatten var för mĂ„nga det viktigaste som fanns.
Han berÀttar om ett annat idrottslag, med lite Àldre killar, som var sponsrade av en engelsman och fick vattenpÄsar som rymde 500 milliliter. NÀr ett gÀng yngre killar i ett annat lag sÄg det, men inte fick nÄgot sjÀlva, blev det brÄk.
â Det blev fullskaligt slagsmĂ„l om de dĂ€r pĂ„sarna. Jag har aldrig sett nĂ„gon mĂ€nniska dricka sĂ„ fort. Drack man inte upp kunde ju nĂ„gon annan ta det. Sen slĂ€ngde man bara pĂ„sen pĂ„ marken, det fanns inga papperskorgar. Det Ă€r ofattbart att tĂ€nka sig nĂ€r man kommer tillbaka till Sverige.
KÀnner du att du lyckats med ditt uppdrag, att introducera innebandyn för Ghananerna?
Klassiska "ringen".
Albin annordnade tre turneringar under sina mÄnader i VÀstafrika.
Intresset var stort nÀr Flensprofilen Albin Borg arrangerade turneringar under sin tid som volontÀrarbetare i Ghananska Frankadua.
Ett av lagen i en av turneringarna som Albin Borg arrangerade i Frankadua, Ghana. "Vi hade tre turneringar med kungligt besök", berÀttar han.
â Jag tror det. Vi hade tre turneringar pĂ„ slutet med kungligt besök. Det var fullsatt runt betongplanen nĂ€r vi spelade och det kĂ€ndes lite som en dansuppvisning för att se hur mycket de lĂ€rt sig. Skotten var svĂ„rast men matcherna blev bra och nĂ„gra mĂ„l gjordes Ă€ndĂ„. Men det Ă€r inte helt enkelt att spela innebandy pĂ„ en guppig gammal basketplan i 35-gradig vĂ€rme, mĂ„nga hade inte ens skor pĂ„ fötterna.
Du pratade innan du skulle Äka om en erfarenhet för livet, blev det sÄ?
â Ja, det kan vi nog summera det som. Man förstĂ„r liksom inte hur bra vi har det hĂ€r. Vi tar saker för givet. Att ha ett par trasiga skor spelar inte sĂ„ stor roll. SĂ„ det Ă€r klart att man kommer kunna se tillbaka pĂ„ det som ett minne för livet. Mitt livs Ă€ventyr.