Det fanns en tid då alla hockeylag i Sverige, oavsett division, spelade i likvärdiga hockeylador. Inramningen var lika sparsam på alla håll, plaststolarna lika stumma och kaffet i kiosken lika ljummet. Det är andra tider nu, på elitnivå har ladorna bytts ut mot palats med putsade fasader, showbusiness, svindlande summor och bekvämlighet.
Men i Flen har tiden stått stilla, på mer än ett sätt. Hockeyn på orten har inte tagit några större steg framåt sedan hockeyladornas tid och även om GB-hallen har ersatt uterinken är enkelheten och idealiteten lika påtaglig som uppfriskande.
Med enkelheten kommer en charm och tar man klivet från kylan runt rinken in till värmen i det blygsamma omklädningsrummet möts man av en svettosande värme, anspråkslös glädje och spirande framtidstro. Ett steg längre in i klubbens hjärta, i det trånga materialrummet, trängs den nya ledartrojkan med gamla trotjänare bland prydligt uppradade klubbor, nyslipade skridskor och ett kantstött bord utrustat med en kanna nybryggt kaffe.
Det är med en mix av nytt och gammalt som Flens HC ska tvätta bort förlorarstämpeln, förra säsongen i division 4 slutade med idel förluster och drygt tolv mål insläppta i snitt per match. Tränarduon Mikael Rydberg och Raimo Mattsson har inför den här säsongen värvats från rivalen Katrineholms HF och med sig tog de lagledaren Jonas Frölid och materialförvaltaren Ola Larsson.
– Det här är verkligen en utmaning, det är vad jag tycker är kul med den här sporten och det här känns helt rätt. Det finns mycket kämpa i grabbarna, det märkte jag redan när vi (Katrineholm) mötte dem förra året, säger den nya huvudtränaren Mikael Rydberg.
Målet är att bli ett etablerat mittenlag för att på sikt ta klivet upp i division 3. Men det är en lång resa som får ta sin tid.
– Vi har ett stort ansvar för att vårda spelarna och det gäller att börja långt ner och få till en röd tråd så att unga och deras föräldrar tycker det är kul med ishockey. Men det är också viktigt med ett bra A-lag, det är slutstationen dit man ska vilja komma, säger Mikael Rydberg.
Ljudet av glada tillrop, skott och tacklingar studsar mellan träläktarna, sponsorskyltarna och plexiglasen. A-laget tränar till en början tillsammans med klubbens U14-lag och det råder ingen tvekan om att det finns en tillväxt.
– Men vi har ett glapp mellan A-laget och U14, men det här är ett flerårsprojekt och vi ska jobba vidare för att få till lag hela vägen upp till A-laget, säger klubbens ordförande Mikael Kareinen.
Storhetstiden för Flens hockey ligger ett antal årtionden tillbaka på uterinkens tid. Därefter låg A-laget under en tid nere innan Kalle Lund bestämde sig för att bli spelande tränare för att åter få ett seniorlag på benen. Nu kan han konstatera att hans satsning bar frukt och att han nu kan koncentrera sig på att bara vara spelare i ett lag på frammarsch.
– Det har gått bättre och bättre och i år är vi bra. Nu gäller det att vi håller i det här, säger han och pustar ut efter en intensiv träning.
En av de som Kalle Lund fick med sig när han återupplivade laget för tre år sedan var Alexander Kemppainen som är en av de sista som dröjer sig kvar på isen efter träningen.
– Jag började spela i Flen när jag var sex år, men slutade jag när jag blev lite äldre. När Kalle drog igång det började jag igen och det här är som ett kompisgäng. Det är därför man spelar.
Alexander brinner för hockeyn i Flen och tar sig ofta tid till att åka ner och sporra de yngre förmågorna när de tränar. Han drömmer om att Flen ska bli ett lag att räkna med igen.
– Tränarmässigt känns det jättebra och folk i byn tycker att det är kul med A-lagshockey. Jag minns när Flen kvalade upp till division 3, jag var nog elva år då, det var fullsatt och folk överallt. Det är det man vill uppleva.
Första steget på vägen är att vinna derbyt hemma i GB-hallen mot Katrineholm i premiären i kväll.