De flesta som någon gång bott i Flen i modern tid har nog funderat på vad som dolde sig bakom den massiva granhäcken på Orrestagatan nedanför församlingshemmet. Efter en rejäl holmgång med motorsågar och röjsågar syns nu att ett pampigt, bostadshus från 1700-talet med farmorsstuga. Ett grönt utedass har också funnits där hela tiden som ett minne av ett svunnet Flen, som fanns långt innan järnvägen klöv municipalsamhället i två delar och satte fart på handel och industri.
Någon gång under 1900-talet tycks en av Orresta gårds ägare ha tappat kontrollen över granhäcken som omgärdade den nästan en hektar stora parken som utgör husets tomt. Eller kanske lät någon den växa för att få avskildhet och ro.
Fantasierna om gården har frodats i takt med grönskan. För här har en hel del lokala och nationella celebriteter trampat på trädgårdsångar och golvtiljor.
En är riksrådet Axel Oxenstierna, som ägde gården på 1600-talet. En annan är Tage Danielsson, vars fru Märta-Stina (född Köhler) föddes och växte upp på gården som senare kom att ägas av hennes bror. En lokal superkändis torde vara Henning Ericsson, som i slutet av 1800-talet startade lanthandel i Flen. Den hette "Orrestaboa" finns kvar än i dag - som ortens stora Ica-butik.
Nu är häcken borta, och gården och dess minnen är i trygga händer.
År 2014, när paret Eva och Håkan Gustafsson förverkligade en dröm och köpte den delvis förfallna miniherrgården, började en ny epok på Orresta. År 2015 upprättades med hjälp av länsstyrelsen vård- och underhållsplaner för både byggnaderna och trädgården och nu i november öppnas delar av Orresta gård för allmänheten.
Ett konstgalleri och litet kafé har tagit plats i en del av huvudbyggnaden. Där finns också konferenslokaler. Det kommer även att arrangeras guidade visningar av gården där man får uppleva byggnadsminnet och veta mer om restaureringen och gårdens historia.
Eva och Håkan Gustafsson tar emot på den pampiga glasverandan, där de snirkliga spröjsarna fått nytt kitt och linoljefärg, och där golvet riktats upp och fått nya syllar.
De tar oss med på en tur i trädgården. Visar det tresitsiga, gröna dasset, som är byggnadsminnesförklarat och berättar hur toalettbesök gjordes på 1700-talet. Utedasset var nästan uträknat när Eva och Håkan tog över stället. I dag är tak och delar av stommen utbytta, liksom delar av panelen, som väntar på att få grön linoljefärg.
– Titta, här har snickaren skurit för hand för att det ska bli likadant som på den ursprungliga fasaden, säger Eva Gustafsson och pekar på de rundade listerna som täcker den stående panelens skarvar.
Hon och Håkan visar med stor entusiasm de gamla vildvuxna äppelträden av sorter som Åkerö, Ribston och Cox Pomona, som trots att de inte beskurits på många år fortsätter att bära rikligt med frukt. I ett hörn av trädgården finns en engelsk park komplett med ett så kallat eremitage (som mest ser ut som ett stenröse men som skulle föreställa en plats där eremiten bodde).
Det är kallt och vi går in i dunklet i farmorsstugan. Där pågår lerklining av väggarna. Metoden användes för att putsa väggar och materialet fanns att tillgå överallt.
– Det är en blandning av lera, koskit och halm, berättar Håkan Gustafsson som blivit fena på hantverket.
Eva Gustavsson visar detaljer, som beslag på dörrar och fönster som är original och har fått antikvarier att gå i spinn.
Till vardags är Eva Gustafsson controller och Håkan Gustafsson psykolog. Byggnadsminnesvård är något nytt för dem. Att de köpte och satte tänderna i just Orresta gård är en slump. Genom åren har de ägt och renoverat flera hus på olika platser i Sörmland. Men efter det femte huset blev de mätta och beslöt att flytta till lägenhet i Nyköping. Det höll i tre år.
– Jag klättrade på väggarna, säger Eva.
Väggklättringen sammanföll med att båda sökte jobb i Flen. Och i samma veva dök Orresta gård upp till försäljning. Sedan gick allt fort. Makarna Gustafsson fick både jobb och ett hus som kunde kunna rymma både bostad och en verksamhet.
Gustavssons har tidigare drivit konstgalleriet Galleri Sjöhästen i Nyköping, och ville gärna bedriva galleri igen. Nu har de både jobb, bostad, konstgalleri och en ny uppslukande hobby.
Byggnadsminnesvården har gjort dem nördiga, utmattade och understundom panka - men lyckliga.
Samarbetet med länsstyrelsen innebär dock att de får stöd och rådgivning i det som rör inventering och restaurering av parken och byggnaderna. Till särskilda åtgärder som kostar med än normal renovering, kan de söka ekonomiskt stöd. Men det är ändå Eva och Håkan som får göra det mesta av arbetet.
– Bara i farmorsstugan har vi lagt 400 ideella arbetstimmar, säger Eva Gustafsson.
Har de aldrig känt att projektet Orresta gård blivit övermäktigt?
– Vi har knäat, men aldrig misströstat, och ingen driver oss mer än vi själva, säger Eva.
Nu ser de fram emot att få visa upp gården för allmänheten. Flensborna är nyfikna och uppmuntrande.
– En dag kom en granne över. Han berättade att han hade väntat i 20 år på att häcken skulle sågas ner. Den som gjorde det skulle få det här, sade grannen och gav mig en flaska vin och en flaska whisky, berättar Håkan Gustafsson.
Häcken ja. Den ingår i byggnadsminnet och ska återplanteras. Hur högt den ska få växa sig får framtiden utvisa. Orresta gård lär stå kvar ett bra tag till.