I det spartanskt inredda klubbhuset står stolarna uppställda på borden. Här och var på väggarna har tavlor hängts upp för att ge den avskalade lokalen mer liv. Vi slår oss ner i vad som liknar ett kontor och Rolf Pettersson plockar fram det ena tidningsurklippet efter det andra och visar upp fotografier från en tid som flytt. Framför oss har vi till slut en svunnen storhetstid i svart och vitt utbredd på skrivbordet.
– Jag var 14 år när jag började, jag provade och blev intresserad från första dagen. Det var en kolossal aktivitet överallt då, man fick först börja skjuta på 50 meter för att sedan går vidare till 200 och 300 meter, minns Rolf Pettersson.
Den i dag 73-årige Rolf Pettersson är både ordförande och sekreterare i Flens Skyttegille. Skjutbanechefen och revisorn, 86-årige Erik Sjöberg, började i föreningen 1952. Då bestod Flens Skyttegille av flera hundra medlemmar, nu är de 14 kvar.
– Men det är egentligen bara jag och Erik som är aktiva i föreningen, det är sorgligt, säger Rolf Pettersson uppgivet.
På 70-talet kunde de aktiva i föreningen tävla i länet nästan varje helg. Var det inte på hemmabanan i Flen gick turen till bland annat Malmköping, Floda, Sköldinge eller Årdala. Än större intresse var det på 40-talet då en tävling vid Lida utanför Flen, enligt Rolf Pettersson, lockade över 1 400 deltagare. Rolf Pettersson har åtta kretsmästerskap på meritlistan i banskytte medan Erik Sjöberg har skördat fina framgångar i fältskytte.
Vi tar oss ner till skjutbanan som ligger vackert inbäddad i skogen inte långt ifrån det gamla vattentornet i Flen. Vallen är tom och tavlorna 300 meter bort beskjuts sällan numera. Skjutbanans framtid är lika oviss som föreningens, anläggningen behöver rustas upp men om kommunen är villig att satsa är tveksamt. Rolf Pettersson befarar att skjutbanan kan vara ett minne blott om 10-15 år.
– Jag går ner hit och skjuter ett tiotal gånger per år för att hålla igång och så blir det kanske två veterantävlingar per år, säger Erik Sjöberg som har gångavstånd från hemmet till skjutbanan.
Rolf Pettersson och Erik Sjöberg ser skyttet som en utdöende folkrörelse. Efter världskrigen och så länge Sverige hade ett omfattande försvar stod sig skyttesporten starkt. Nu ser inte den rutinerade duon hur sporten ska kunna konkurera.
– Intresset har svalnat i hela landet. Många skjutbanor är nedlagda och det är dessutom kostsamt att hålla på. Det känns vemodigt, säger Erik Sjöberg.
Vapen, ammunition och rätt klädsel gör att det kan kosta flera 10 000-tals kronor att börja med skytte, menar Erik Sjöberg. På frågan vad som är skyttets charm lyfter båda två fram det sociala och den stora utmaningen som det bästa med sporten.
– Man måste vara kunnig när det gäller säkerhet, men framförallt kunna koncentrera sig och samtidigt kontrollera både kropp och andning, säger Rolf Pettersson och får med ens något visst i blicken.
Oddsen må vara emot Flens Skyttegille, men passionen för sporten är lika stor nu som under glansdagarna hos föreningens två eldsjälar. De har långt ifrån gett upp.
– Vi frågade kommunen om de ville vara med och sponsra vårt jubileet. De sa nej till 120 år, men att de möjligtvis kan göra det när vi fyller 125 år. Så vi måste ju överleva tills dess i alla fall, säger Erik Sjöberg med ett stort leende.