Malin Sundelin beskriver en situation där hon och hennes kollegor kände att de gick på knäna sedan tidigare när beskedet om anställningsstopp på grund av arbetsbrist kom.
– Då fick vi höra att de har kommit fram till att det råder arbetsbrist och vi ses som övertaliga när vi själva känner att vi inte räcker till som det är, säger Malin Sundelin.
– Då kände jag att jag kan inte stå för det här längre, det är inte förenligt med kommunens värdegrund.
Hon säger att hon förstår att pengarna behöver sparas in, men hade önskat att de som nu ser över effektiviseringar och talar om minskad så kallad kringtid, alltså tiden då personalen inte är hos brukarna, kom ut i verksamheten mer.
– Jag tycker inte att vi fick gehör när vi berättade om vår situation. Vi sammanställde en lista med vad vi gör på vår kringtid och frågade hur vi skulle göra med alla de sakerna när kringtiden skulle minska, men vi fick aldrig något tillbaka, säger Malin Sundelin.
När det gäller kringtiden fokuserar man bland annat på att effektivisera resetiden och bilrutterna.
– Men då kommer man kanske till en person som inte vill ha morgonhjälpen tidigt för att det blir bra för ruttoptimeringen, men det blir inte bra för brukarfokuset. Man har tappat brukarfokuset.
Hon upplever att den rådande situationen gör brukarna oroliga, både för egen del och för personalens skull.
I en lägenhet i kommunen bor ett par i 80-90-årsåldern som båda har hjälp av hemtjänsten och vill vara anonyma. De har upplevt en försämring med den senaste tidens neddragningar och känner sig uppgivna.
– Det här är för jävligt, man kan inte acceptera det, säger han.
Han säger att de har fått vänta längre än vanligt när de har larmat, att det har blivit liggandes med avföring i över en timme och fått stå över duschtillfällen på grund av personalbrist.
Han är upprörd över hur han och hustrun drabbas, men är framför allt orolig för de anställdas skull.
– De är så oroliga, de är för få. Man ser på dem att de inte mår bra, säger han.
Relationerna och känslan av att hjälpa andra var det som lockade Malin Sundelin till hemtjänsten och det är också de som gör det svårt att släppa taget. Hon började sitt nya jobb för några veckor sedan och blir tydligt berörd av frågan om hur det var att lämna så väl kollegor som brukare.
– Det är jättejobbigt. Jag har jobbat så länge, och det har varit så mycket fina möten och att lämna jobbarkompisarna var nästan det värsta, säger hon och uttrycker en stor oro för brukarnas situation.
Susanne Fredberg Persson är biträdande avdelningschef för äldreomsorgen och beskriver läget i Flen som utmanande.
– De som bor hemma blir sjukare och sjukare och man lägger mycket av den avancerade sjukvården utanför sjukhusen. Vissa uppgifter är delegerade till hemtjänsten vilket kräver en viss kompetens, och vi har inte så lätt att rekrytera i dag, säger hon.
Nu försöker man effektivisera det som kallas kringtid för personalen, alltså tiden då de inte är hos brukarna. Bland annat genom ett webbaserat system som ger möjlighet att föra dokumentation på plats.
Socialförvaltningen hade efter förra året ett budgetunderskott på 55 miljoner kronor. Men årets prognos uppges se bättre ut.
– Det vi har sett hittills är att prognosen för det här året visar på hälften av det underskott vi hade förra året, så det är en markant förbättring, säger Fredberg Persson och fortsätter:
– Det är nästan för bra för att vara sant. Vi har tittat på effektivare arbetssätt, på hur personalen kan arbeta bredare och vara mer flexibla.
Samtidigt har flera valt att lämna hemtjänsten med hänvisning till situationen, vilket hon har förståelse för.
– Vi var tvugna att dra åt svångremmen och titta på hur vi kan använda personalen mer effektivt samtidigt som man bevarar någon form av kvalitet. Vi har gjort stora organisationsförändringar och det är naturligt att många väljer att se sig om efter andra arbeten i en sådan process, det kräver mycket jobb av alla inblandade.