Arthur Gromov och hans familj flydde till Sverige pågrund av religiös förföljelse i hemlandet Kazakstan. Vid två tillfällen nekades familjen uppehållstillstånd, men fortsatte trots det att leva öppet i Flen där Arthur gick i skolan.
De hade bott i Sverige i nio år när de natten mot fredagen den 17 mars i år hämtades av polisen från deras hem i Flen och sattes på ett flygplan till Ryssland. Utvisningen var ett faktum.
Familjens öde fick många att reagera, Inger Hassler, flyktingombud för Amnesty International i Flen och vän till familjen Gromov, var starkt kritik till utvisning som hon menar är ett brott mot barnkonventionen.
Arthur Gromov gick första året på naturprogrammet på Prins Wilhelmgymnasiet, och för hans klasskamrater kom beskedet som en chock. De flesta kände inte till att familjen saknade uppehållstillstånd och när han inte kom till skolan på måndagen visste ingen vad som hade hänt.
Klassen skrev brev till politiker och tjänstemän, ordnade demonstrationer och arrangerade en konsert till förmån för familjen Gromov. Krafttag som dock inte kunde ändra det faktum att Arthur och hans familj gick en oviss framtid till mötes i ett land de aldrig tidigare hade levt i.
Ett drygt halvår senare har klassen fått förnyat hopp. Familjen Gromov, som består av Arthur, pappa Sergey, mamma Yuliya och mormor Antonina, har lyckats ordna med pass och hoppas nu kunna få ett jobb i Sverige. De kan i så fall få uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare.
— Gnistan försvann ju längre tiden gick, men nu har den kommit tillbaka. Hoppet har vaknat till liv igen, säger Samuel Blomqvist som går naturprogrammet på Prins Wilhelmgymnasiet.
Även om kampen för att få familjen tillbaka till Sverige inte har varit lika intensiv de sista månaderna som de var i början har klassen ständigt burit på tankar kring Arthur och hans öde.
— Det har varit rätt tyst i klassen om Arthur den senaste tiden, men alla tänker på honom och det har varit stunder då man har känt att Arthur skulle ha varit med, säger Josefin Thunholm.
När klassen fick beskedet att familjen hade fått pass började de genast fundera kring hur de kan hjälpa till. Klassens mål är nu att kontakta så många företag de kan i kommunen och höra sig för om de skulle kunna tänka sig anställa Arthur eller hans föräldrar.
— Vi hoppas att folk tänker med hjärtat, vi vädjar till alla företag att hjälpa till. Det fungerade i Ånge, varför skulle det inte kunna fungera i Flen?, säger Julia Lundblad och refererar till ett liknande fall där en familj fick uppehållstillstånd efter att en ICA-handlar i Ånge erbjudit anställning.
Karin Wadman har en son som var klasskamrat med Arthur Gromov. Hon har haft kontinuerlig kontakt med familjen i Ryssland via Facebook. Den bild hon har fått är att familjen lever under knappa förhållanden och hankar sig fram tack vare svartjobb och pengar som engagerade i Flen har satt in på ett konto. Arthur har inte haft möjlighet att gå i skolan utan har hjälpt sin pappa med att jobba.
— De har ett hopp om att komma tillbaka till Sverige som arbetskraftsinvandring och de har mejlat mig jobbansökningar och bett mig om hjälp. Men min tid räcker inte till så jag hoppas någon i Flen kan förbarma sig så att familjen kan få komma tillbaka, säger Karin Wadman.