Kafé, minilivs, lunchställe, mötesplats och en hel del annat. Åren och koncepten har kommit och gått i den gamla Bysmedjan mitt i Mellösa. Vissa mer långvariga än andra – tidningen har flera gånger skrivit om kampen för att få ekonomin att hålla.

Lena Hagman ser utmaningarna – och möjligheterna.

När hon och maken Luca Barion för runt tre år sedan flyttade från Italien till Mellösa och köpte fastigheten – familjen bor strax bakom kaféet – var där lunchservering.

Artikelbild

När den så skulle avvecklas var Lena Hagmans plan att, pö om pö och efter ombyggnation, dra i gång en egen verksamhet. Därför slutade hon på sitt dåvarande jobb på Hotel Malmköping och bytte bransch helt, för att frigöra helgerna.

– Jag byggde väggar på Flens byggelement och tänkte jag kunde smyga i gång det här på deltid, men byggbranschen svänger och jag fick gå.

Så, efter några veckors mjukstart kör hon nu i gång på heltid, tisdag–söndag.

Basen är kafé, med såväl klassiskt som italienskt kaffe och fikabröd, men också en del mat och försäljning av italienska delikatesser. Olika dagar erbjuds också frukostbuffé, sopplunch och matkassar med färdiglagade trerättersmiddagar.

Artikelbild

– Jag vill fortsätta utveckla verksamheten efterhand. Kanske blir det catering, så ska jag se på möjligheten till servering av alkohol, säger Lena Hagman.

Hon vill förmedla en del av den sydeuropeiska kulturen, där vänner och familj samlas på kafé för att umgås – utan att priset ska behöva vara en bromskloss, säger hon.

Artikelbild

– Jag har räknat på kaffe och cappuccino och vet att jag går runt, så varför det ska behöva kosta så mycket förstår jag inte.

Vid tidningens besök på lördagen är det en jämn ström av gäster. Gunilla Åkerman från Flen tar en kopp kaffe och dessertpaj med färskost och mango.

– Jag läste om det här på Facebook och blev jätteentusiastisk. Italiensk inriktning dessutom, då blev jag heltänd. Det är ju kort att köra också.

Maria Bergman bor i Mellösa och kom till fots med barnen Tyra, 2, Björn, 4, Sven, 5 och Folke, snart 1.

– Det här blev vårt lördagsnöje. Jag har inget körkort så jag är jätteglad att det här finns på gångavstånd. Vi brukade gå hit och luncha förr så vi var ledsna när de stängde – men nu är vi glada igen. Det här känns viktigt för en levande landsbygd.