Ljudet av spröda gitarrer sjuder från övervåningen i Birgitta Bäcks hem på Fogdö. Östen Warnebrings lustfyllda klassiker "Du borde köpa dig en tyrolerhatt" har jag säkert hört tusen gånger förut, dock aldrig framförd på Ukulele.
– Det är ett alldeles ypperligt instrument att börja med och det går snabbt att lära sig 20 sånger, säger sällskapets initiativtagare Kerstin Menzinsky övertygande.
Det lilla kompisgänget Strängnäs ukulele ladies bildades 2008 och har sedan dess vuxit till tio spelglada medlemmar. En kväll i veckan träffas de och repar tillsammans, ofta i Studiefrämjandets lokal på Källgatan.
– Jag hade en bror som spelade ukulele och det var så jag fick upp ögonen för det. Det är ett charmigt och festligt instrument så jag tog med några kompisar och drog igång, berättar hon.
På lördag ska de till Stadion i Stockholm och tävla i världsmästerskapet för det lilla fyrsträngade instrumentet. Dit kommer ukulelespelare från hela landet för att försöka ta en plats i Guinness rekordbok.
– 2011 slog vi rekord på en ukuleletävling i Helsingborg. Då var vi 1 700 utövare. Det stod sig inte så länge. I maj i år spelade 4 753 ukuleleutövare tillsammans på Tahiti och det är den siffran vi vill övertrumfa, säger Birgitta Bäck.
Hon medger att det hela mest är ett kul jippo, även om det finns en del seriösa inslag i tävlingsmomentet.
– Låten som vi ska spela måste vara minst fem minuter lång, egen specialkomponerad och det kommer att gå runt en mängd kontrollanter som ska se till att allt går rätt till, säger Birgitta Bäck.
Bidraget de ska tävla med heter "De haru gjort för mig" och är komponerad av Thomas Allander, även känd som ukulelemannen. Han kommer så klart också att vara med på Stadion, dit Strängnäs ukulele ladies reser i chartrad buss tillsammans med ett gäng ukulelespelare från Eskilstuna.
– Det blir många verser att komma i håg och några notställ går inte att slå upp när vi är så många som ska spela samtidigt. Därför fäster man helt enkelt sångtexten med en klädnypa i nackkragen på den ukulelespelare som står framför en, förklarar Kerstin Menzinsky.
Strängnäs ukulele ladies gör en hel del spelningar på ålderdomshem och då brukar deras tolkning av Owe Thörnqvists "Alptoppens ros" vara mycket uppskattad. Innan tidningen lämnar rekordrepetitionen bjuder damerna på en oförglömlig version av "Rock Around the Clock". Jag kan bara ana att Bill Haley nickar gillande upp i himlen.
– Det går inte att vara ledsen med en ukulele i handen. Är du mot förmodan det så blir du glad så fort du börjar spela, säger Kajsa Hollsten och snäpper fram de första tonerna till "When you are smiling". Snart fylls övervåningen på nytt med en vaggande glad musik.