Söndagens bortapremiär för United blev svår. Dels på grund av ett kämpavilligt och tufft Vittsjö, dels på grund av den ojämna och hårda naturgräsplanen.
– Vi tränade på Ekängen under veckan men där var det mycket mjukare. Här kändes planen bra på uppvärmningen men under matchen var den sämre med stora grusytor, säger Emelie Lundberg.
Med den vetskapen var hon förstås extra osäker då Sandra Adolfsson sköt från långt håll. Emelie såg ut att ha bollen men den slank in nära hennes högra stolpe och det visade sig bli matchens enda mål.
– Jag missberäknade studsen och jag vet inte om bollen gick in under min arm eller nåt. Man ska inte skylla på planen men visst blev man mer osäker. Det är ju inte som på Tunavallen direkt. Även på bakåtpassningarna var det svårt att veta hur bollen skulle bete sig, säger Emelie Lundberg.
Kan du skaka av dig såna här misstag snabbt?
– Ja. Det måste man ju göra. Men visst kommer jag att sitta och gräma mig på bussresan hem och fundera på vad jag kunde gjort annorlunda. Samtidigt kan jag också tycka att hon (Adolfsson) inte borde få stå och skjuta så fritt heller.
United hade 12–9 i avslut så Emelie fick i övrigt långa stunder stå och titta på, i början dessutom i lättare snöfall. Hon var illa ute på ett inlägg i andra halvleken men var i övrigt bra med på Vittsjös många djupledsbollar.
– Vi behöver bli tuffare i närkamperna. Fast i dag skapade vi ändå tillräckligt med chanser för att kunna vinna, anser hon.
Tränaren Viktor Eriksson höll med sin målvakt:
– En svag första halvlek, en klart bättre andra och jag är rätt nöjd med vår forcering. Vi borde väl ha kunnat göra något eller några mål. Samtidigt tar jag ingenting ifrån Vittsjö, ett bra lag.
Emelie Lundberg har ingenting emot att chansen till revansch kommer redan på torsdag, dock mot Linköping som har inlett Damallsvenskan starkt och öst in mål.
– Visst blir det tufft att möta just dem. Fast då spelar vi i alla fall på mattan på Tunavallen, Sveriges bästa arena, säger hon och ler.