Många höjde på ögonbrynen när Eskilstuna City plötsligt värvade mittbacken Edier Frejd.
"Eddie" som han kallas har spelat i Allsvenskan med Elfsborg och Gais, varit proffs i spanska andraligan och spelat 8,5 år i olika norska lag.
– Tillsammans i familjen (hustrun Emma och två döttrar) tog vi beslutet att återvända hem till Sverige. Vi valde mellan Västkusten där jag kommer ifrån och Arboga som är Emmas hemort. Det blev Arboga, bland annat för att hela hennes familj finns där och kan hjälpa oss om det behövs, säger Eddie och fortsätter:
– Jag stod i valet mellan att fortsätta spela på toppnivå eller kombinera fotboll med en civil karriär. Jag hade bland annat anbud från Varberg i Superettan, men då hade jag fått långpendla och det känns inte kul. När City kom in i bilden och de ville hjälpa mig att hitta ett jobb vid sidan om blev valet ganska enkelt.
Sedan sex veckor tillbaka jobbar Frejd som elevassistent på Fröslundaskolan.
– Efter 15 år som fotbollsspelare mer eller mindre på heltid har jag nu mitt första fasta jobb civilt, säger han och skrattar.
Trivs du bra?
– Jag trivs fantastiskt bra. Medarbetarna är hur trevliga som helst och jag tycker det är kul att få chansen att försöka hjälpa barn till en ljus framtid. Det är enormt skönt när man får känslan av att man faktiskt gjort nytta för någon.
Hur var första dagen i skolan?
– Jag hade verkligen ångest ... ha, ha ... jag var klart mer nervös för det här än jag någonsin varit när jag kommit till en ny klubb. Kanske för att jag inte riktigt visste vad som väntade.
Eddie kommer ursprungligen från Colombia.
Han adopterades vid 4,5 års ålder och kom till sin nya familj bestående av mamma Elisabeth, pappa Lennart och två bröder.
Han är uppvuxen i Viskafors utanför Borås och hann göra några allsvenska matcher innan han hamnade i Spanien och andraligalaget Las Palmas.
– Jag var där i två år och den första tiden var fantastisk. Efter en säsong skadade jag dock ryggen och då bad jag om att få åka hem till Sverige och rehabträna och fira jul. Det borde jag inte ha gjort. Jag fick åka, men när jag kom tillbaka var jag mer eller mindre i kylskåpet. Så är det i proffsvärlden och så småningom när jag på nytt blivit skadad tröttnade jag och bad att få bryta kontraktet som jag hade två år kvar på.
Väl hemma i Sverige var Eddie less på fotboll.
– Jag hade faktiskt tankar på att lägga av. Jag var mentalt slut, men började träna med Gais och hittade glädjen. Roland Nilsson var tränare då och han ville ha mig i laget, säger Eddie.
Det blev spel i både Superettan och Allsvenskan med Gais.
Berätta om din debutmatch?
– ... ha, ha ... ja, den var kanske inte så kul. Jag gjorde självmål efter bara några minuter och alla tyckte jättesynd om mig. Själv tyckte jag inte det var så farligt. Det skakade jag av mig snabbt.
Därefter bar det av till Norge och mer än åtta år i tre olika klubbar. Den sista var Sandnes från Stavanger där Frejd spelade i fyra säsonger.
– Vi trivdes jättebra i Norge. Nackdelen var dock att allt är så otroligt dyrt. Vårt matkonto var säkert 4 000-5 000 kronor högre än nu och hyran var dubbelt så dyr.
Du har rötterna i Colombia. Har du varit där sedan du adopterades?
– Nej. Visst har tankarna funnits att åka dit någon gång, men det har aldrig blivit av. Jag har heller inga minnen alls från mina första år där innan jag kom till Sverige.
Ni i City förlorade premiären mot Vimmerby, vad säger du om matchen?
– Vi var inte alls bra. Vi mötte ett fysiskt starkt lag och gav oss inte riktigt in i duellerna. Men att vi inte kom upp i nivå kan bero på att laget är ungt och en del var kanske lite nervösa. Jag tror det blir mycket bättre framöver.
Och du fick kliva av skadad?
– Ja, jag fick en känning i lårets baksida. Det är dock ganska bra nu och jag räknar med att vara med i någon form (City spelar hemmapremiär mot Örebro Syrianska på söndag). Antingen från start eller som avbytare. På något sätt ska jag nog kunna vara med och bidra, säger Eddie som även är assisterande tränare till Tony Andersson och Martin Skogman.
– Jag hjälper till när tränarna vill det och det finns detaljer som jag kan förmedla till lagkompisarna eftersom jag spelat på hög nivå tidigare. Min förhoppning är att bli tränare den dag jag slutar som spelare.