Siriusförvärvet Emelie Almesjö har hittills fått axla rollen som Uniteds förstemålvakt med fem raka matcher i bagaget, obesegrad och bara två insläppta.
Ändå valde Unitedtränaren Viktor Eriksson att byta till Emelie Lundberg i seriefinalen mot Rosengård i går och även om inte hon kan lastas för förlusten kan valet tyckas märkligt med tanke på motståndet.
– För mig var det ingen stor dramatik i det valet. Vi har två bra målvakter och vi kände väl att det var Lundbergs tur nu, säger Viktor.
Lundberg har tidigare uttryckt sitt missnöje över att sitta på bänken och att hon skulle få chansen under seriens gång är inte konstigt i sig efter en stark säsong i fjol men att få göra allsvensk debut med United (stått en match tidigare med Örebro mot Djurgården, seger 4–0) på bortaplan i en seriefinal mot ett världslag som Rosengård är ett test svårt att toppa.
– Det är klart att man hoppas att hon kanske ska känna lite revanschlusta och storspela, det gör man alltid men det var inget sånt som avgjorde valet. Det var ingen handbollspsykologi med i det hela, säger Unitedtränaren med ett snett leende.
– Men jag förstår att folk undrar, det hör väl inte till vanligheterna att man byter målvakt i fotboll men vi har två unga målvakter som vi vill hålla igång, fortsätter Viktor.
Resultatet för 21-åriga Lundberg blev tre insläppta mål och Uniteds så tidigare fantastiska defensiv såg nu lite mer stabbig ut mot ett strålande bra Rosengård anförda av Ramona Bachmann.
– För mig var det bara känslan: Yes, nu får jag chansen. Det var ingen orättviskänsla över att jag skulle få tuffast möjliga motstånd mot ett Rosengård som har många individuellt skickliga spelare, tycker Emelie.
De insläppta målen går inte heller att klaga på. Ettan kom efter 22 minuters spel när Anja Mittag mer eller mindre fri krutade in 1–0-målet tätt intill Lundbergs högra stolpe.
Tvåan satte Ramona Bachmann när hon helt ostört utanför straffområdet satte bollen tätt intill stolpen och trean tryckte Elin Rubensson in i nättaket från nära håll.
– Klart att man kan göra bättre på alla målen, kanske framför allt tvåan där jag är på bollen men inte lyckas nå dit med hela handen och stöta bort den.
Förlusten var Uniteds första i Damallsvenskan – någonsin faktiskt – och resultatet var helt klart rättvist.
Eskilstunagänget hade en stark inledning med ett par gifta lägen på fasta situationer och omställningar men mästarlaget från ifjol visade upp ett magnifikt fint anfallsspel vissa stunder medan United hade svårt att etablera något riktigt anfallsspel. Gaelle Enganamouit slet bra på topp och lyckades suga åt sig bollarna men understödet att kunna spela tillbaka och få ett bollinnehav var för svagt.
– Jag tror även att det blöta underlaget (hällde ner innan och i inledningen av matchen) gjorde att bollen stack iväg för oss eftersom vi hade som plan att skicka lite längre bollar på Gaelle. Jag tror att Rosengårds kortpassningsspel lönade sig mer på konstgräset när det blev blött, analyserar Lundberg.
Dessutom fick schweiziskan Ramona Bachmann husera alldeles för fritt centralt och skavde stora sår i Uniteds defensiv.
– Vi hade väl ingen egentlig plan mot henne utan vi försökte spela det spel vi haft tidigare men vi mötte ett väldigt bra lag ska man komma ihåg, säger Unitedtränaren.
Vad avgör vem som vaktar målet nästa vecka mot Linköping, var det någon plan för att vila Almesjö till dess och inte knäcka hennes självförtroende mot ett starkt motstånd som Rosengård?
– Först och främst har vi fem-sex träningar fram till dess och sedan får vi se. Det är återigen lite sån där handbollspsykologi som jag inte riktigt tror på, så vi får se.