Mörkret är kompakt utanför bilen när vi åker den slingriga vägen rätt ut i skogen till familjen Karlssons hus i Björsund. Bara vinden hörs i den annars totala tystnaden. Felicia öppnar dörren, hälsar och släpper in oss.
– Här ute är jag gärna. Det är standard att vara dagen innan match och jag sover helst här då. Det känns som en bra uppladdning, avkopplande. Jag gillar verkligen att vara här, säger hon när vi satt oss vid matbordet.
Felicia drar fingrarna genom sitt långa hår och ler.
Porslinstomtarna på bänken i köksvrån, de levande ljusen och doften av den rosa hyacinten skapar mysig julstämning.
Felicia fyller en skål med skumtomtar, stoppar en i munnen och ser märkbart nöjd ut.
– Jag brukar inte baka eller så. Jag gillar att äta det de andra gör. Mat, bullar, knäck och godis, säger hon och skrattar.
Glädjen över framgången med United finns kvar även om det var ett tag sedan laget blev klart för Allsvenskan.
– Vi firade väldigt länge. Jag var lite på moln ett bra tag. Jag kan inte berätta vad som hände på festerna, det går inte. Men jag kan säga att jag för första gången festade en söndag och det var inte så bra ...
20-åringen, som kallas "Felle", är en av tjejerna som varit med på resan som tagit laget hela vägen upp till finrummet. En historisk bedrift.
– Jag känner mig stolt över att få ha varit med och jag har förstått att det är en stor sak för andra utanför klubben också.
Felicia rättar till sin gråa tröja med en stor vit stjärna på. En bra symbol för den snabba anfallaren som öser in mål. Men känner sig som en stjärna gör hon inte.
– Nej, men det är kul att folk vill komma och titta på oss.
Nyligen var du med Elin Wahlström och Alexandra Asserstam i England och besökte lagkompisen Vaila Barsley. Berätta.
– Det var speciellt och jättekul att se hur hon lever där. De första dagarna bodde vi hos hennes familj i en by utanför Norwich.
Såg ni någon fotboll?
– Nej. Vi satsade på att shoppa i stället. Vaila visade oss runt och vi gick på bio. Vi var som turister. Hon skötte sin styrka men vi följde inte med och tränade. Vi hade sovmorgon, säger Felicia och skrattar.
Sammanhållningen i truppen verkar bra utifrån sett. Hur bra är den egentligen?
– Riktigt bra. I medgång är det mycket lättare att tycka om varandra och då tyckte vi ändå om varandra redan innan.
Klubben har gjort klart med en del tunga nyförvärv. Är du orolig över att inte få plats i startelvan?
– Nej, jag känner att det är upp till mig. Bevisar andra att de är bättre får jag höja mig ännu mer. Alla börjar på noll i januari och då vill jag bevisa att jag är värd att spela.
Du har ju varit i allsvenska Malmö under ett och ett halvt år. Hur stor är skillnaden på träningarna där mot de ni hade den gångna säsongen i Elitettan?
– Träningsmässigt och upplägg är inte så stor skillnad. Däremot tempo och kvalitet. Vad som görs på träningarna är jätteviktigt och med facit i hand har vi litat på Viktor (huvudtränare Eriksson) hela året.
Vad betyder han för er?
– Mycket. Jag har förtroende för honom och har känt i år att jag fått stort förtroende från honom, säger Felicia som hyllar hela ledarteamet.
Där ingår hennes pappa, Magnus "Munken" Karlsson.
Är det bra eller dåligt för dig att han finns med?
– Jag ser inget negativt med det. På planen är han bara tränare och fördelen är att vi kan fortsätta prata hemma så det är bara positivt. Båda sköter det proffsigt på planen.
– Det finns ingen annan jag litar på så mycket som pappa när det gäller mig och min fotboll. Han har varit med nästan hela tiden, även när jag spelade i BK Sport, och är ett stort stöd.
Vad krävs av er i laget för att det ska bli en kul allsvensk säsong?
– Att alla är beredda på att jobba hårt.
Fotograf Andersson bryter och vill ta lite bilder. Felicia sätter sig i en gungstol framför braskaminen och placerar skålen med skumtomtarna i knät. På fötterna har hon grå raggsockor som sträcker sig en bit upp över de blå jeansen. Leendet är där igen och vi kommer in på julen.
Är det viktigt med traditioner?
– Jag tycker det är viktigt men i år åker jag bort på julafton så nu låter det ju som jag säger emot mig själv.
På eftermiddagen drar Felicia och några vänner, däribland lagkompisarna Emelie Lundberg, Amanda Olsson och Elin Wahlström till Thailand.
– Ingen av de andra tre hade några problem med att åka på julafton och jag kunde inte säga ifrån. När man sitter där i september och bokar spelar det ingen större roll men när det nu är dags är det inte så kul.
Hur ser en julafton ut hemma hos familjen Karlsson?
– Vi äter julfrukost tillsammans. Det är gröt och skinka. Och vörtbröd med russin, det älskar jag. Vi har på lite musik och det är allmän julstämning. Vi har varsin julstrumpa och får öppna en present. Sedan är vi bara hemma och myser på förmiddagen, säger Felicia.
– Vid ungefär ett åker vi till mormor och morfar i Skiftinge. Dit kommer även kusinerna (fotbollstrion Oscar, William och Filip Celsing). Sedan är det mat, jag kan varken kalla det lunch eller middag men vi äter. Därefter ser vi på Kalle Anka och sedan kommer jultomten vid sex på kvällen. Det var en evig väntan när man var liten ...
– När tomten gått delar vi ut julklapparna under granen. Vi syskon och kusinerna har köpt två paket var och har ett julklappsspel. Vi slår med en tärning, har man tur kan det bli många klappar. Har man otur kan man bli utan. Det är kul att spela och tävla. På kvällen umgås vi och fikar eller äter igen.
Vad önskar du dig mest av allt förutom prylar?
– Det låter lite gulligt och är sånt som alla säger men jag önskar verkligen att min familj får vara frisk.
Vem i hela världen skulle du vilja ge en julpuss?
– Får det vara en vänskapspuss eller ska det vara en kärleksfull.
Välj du.
– Då vill jag ge den till en kompis som är i Australien på en väldigt lång semester. Louise heter hon.
Felle har varit tillsammans med pojkvännen Filip Rogic i tre år. Han bor numera i Östersund där han även spelar fotboll.
– Inte så kul men det går bra tycker jag och det är ändå lätt att resa till varandra. Jag flyger dit en hel del. Vi lever på något sätt lika liv som inte går att kombinera. Vi var ju ihop även när jag bodde i Malmö. Det positiva är att vi har förståelse för varandra.
Hur ser ditt liv ut om 20 år?
– Oj...jag vill ha en egen familj med barn och allt det innebär. Jag hoppas jag är mamma och det skulle inte förvåna mig om jag jobbar med något inom fotboll. Var jag bor vet jag inte. Jag är inte rädd för att flytta så ett annat land skulle inte heller vara omöjligt.
Är det så att du drömmer om att bli utlandsproffs?
– Ja, jag tror jag skulle tycka om att spela i ett annat land. Men jag har mycket kvar att bevisa i Sverige.
Landslaget då?
– Det skulle vara en bonus. Klubblaget är det jag vill satsa på och presterar jag så det leder till landslaget är det bara positivt. Men det är inget jag går och tänker på.
Hur tror du att känslan i din kropp är 14 april när det är dags för hemmapremiär mot KIF Örebro?
– Ja, hur är känslan då ... jag ska se till att jag får starta, det är prio ett. Klart det är nerver också, det är det alltid inför match. Om jag startar är det min debut i Allsvenskan och ett nytt steg i karriären.
Är det något annat du vill säga till våra läsare så här på självaste julafton?
– God jul blir väl bra.
Alldeles perfekt och vi kan bara instämma.