Fotofrafierna är svartvita. De visar människor i olika situationer. Människor som sover, äter, vilar, leker, tvättar håret, hänger kläder på tork eller sköter djur.
Alla som befolkar bilderna är romer. De befinner sig i sina hemmiljöer och gör alldeles vanliga saker. Människorna på fotografierna skildras inte som offer, och de tycks inte bry sig om kameran. Bilderna är bara avsedda att ge dem en röst, säger Åke Ericson.
Den rösten berättar om Europas värsta skamfläck.
Det har gått en vecka sedan utställningen "Non Grata" invigdes när jag och fotograf Niklas Holm träffar Åke Ericson på Fotografiska. Solen gassar på Stadsgårdskajen men inne i museet är det mörkt och svalt.
Vi småpratar lite om hans uppväxt i Strängnäs, om hur han som 14-åring tog en bild som publicerades i Strengnäs Tidning och hur han på något sätt blev kvar i redaktionens mörkrum. Där inledde han sin bana som bildjournalist och hann sedan också arbeta på Enköpings-Posten och Aftonbladet innan han år 1999 sade upp sig och blev sin egen.
Åke Ericson har fått många utmärkelser genom åren och bidragit till vår bild av samtidshistorien genom till exempel projekt som "Kosovo in progress 1999-2009" om återuppbyggnaden av landet efter Balkankriget, eller det nu aktuella "Non Grata".
Det började i Breclav i södra Tjeckien, där Åke Ericson kom i kontakt med två romska familjer som bodde i ett hus i staden.
– Så skulle man bygga ett köpcenter och rev huset. Familjerna kastades ut och fick flytta till ett ombyggt djurstall på landet utan varmvatten och uppvärmning. Där fick de bo. Det var så projektet startade, säger Åke Ericson.
Då hade han ingen tanke på att det skulle omfatta tio länder och ta sex år. Men så blev det.
Han visar oss foton från Mitrovica i Kosovo, dit romer hänvisats. På bilderna ser man livet på en stillsam bygata och hur en pojke släcker sin törst vid en vattenpost. Men lugnet som Åke Ericson fångat med kameran är en chimär.
– På platsen låg en förläggning för K-forsoldater. Men så upptäckte man att marken var förgiftad av bly. Då flyttade man ut soldaterna och tog in romer i stället, säger Åke Ericson, och berättar att flera barn vårdats på sjukhus för symptom som orsakas av blyförgiftning.
Vi går vidare i utställningen och stannar vid dess signaturbild. Ett foto som skildrar en härlig scen där en grupp uppfinningsrika barn gör akrobatiska hopp på en madrass från en trampett som utgörs av fjädrar från en uttjänt resårbotten. I bakgrunden ser man ett förfallet bostadskomplex. Platsen är Lunik IX i östra Slovakien.
Här bor den största koncentrationen av romer i Europa, berättar Åke Ericson. Området är byggt för 3 200 personer, men 6 400 bor där. Ett samtida getto, där barnen leker bland råttorna i berget av sopor som de boende släppt ner från balkongerna eftersom sophantering inte fungerar. Myndigheterna i Slovakien befarar att det hela ska rasa ihop och börjat förflytta romer till ett område på landsbygden i Karpaterna som Åke Ericson också besökt med sin kamera.
– Där har de bara tillgång till rinnande vatten under en timme om dagen, mellan 16 och 17 på eftermiddagen, säger han.
Man behöver inte studera ämnet särskilt djupt eller länge för att inse att romer i Europa diskrimineras på ett sätt som nästan inte går att ta in för en vit, etnisk svensk medelklassperson som jag själv. I Serbien lever drygt 300 000 romer som statslösa. I Slovakien utgörs en tiondel av befolkningen av romer. Bara en sitter i parlamentet. För att nämna några exempel.
– Folk förstår ju inte. Människor skulle inte sitta och tigga i 20 minusgrader om de inte var tvungna. Hela mitt projekt handlar om det. Jag måste visa varför de är här och tigger, säger Åke Ericson.
Men när Åke Ericson började sitt projekt för sex år sedan var romernas situation en ickefråga i Sverige. Romska tiggare, eller så kallade EU-migranter, hade ännu inte blivit en del av vardagen i Sverige. I stället reste romerna till euroländer, eftersom valutan stod högt i kurs. I samband med eurokrisen sjönk euron i värde, medan kronan blev stark. Därför blev det helt enkelt "mer lönsamt" att tigga i Sverige.
Utställningen "Non Grata" omfattar cirka 30 bilder som sitter på väggarna i utställningshallen, alla försedda med finstilta texter som tvingar betraktaren att gå nära. Dessutom finns ett bildspel med ett 40-tal bilder och en film där man ser Åke Ericson arbeta med kameran bland de boende i de snöklädda Karpaterna.
Många av hans bilder skildrar hopplöshet, extrem fattigdom och misär, men Åke Ericson visar också goda exempel. Ett är från Spanien, där romerna är mer inkluderade i samhället. Barnen går i skola precis som alla andra. Ett annat är från orten Rimavska i Slovakien där man har en romsk borgmästare som sett till att man investerat i utbildning för de romska barnen.
– Det har visat sig att de romska barnen som fått utbildning och stöd klarar skolan som alla andra barn och går vidare till högskolestudier, säger Åke Ericson.
Utbildning är nyckeln till att bryta romernas utanförskap. Det är Åke Ericson övertygad om efter sina många möten med romer i Europa.
– Det man kan göra är att erbjuda romer samma studiemöjligheter som alla andra, säger Åke Ericson och hänvisar till exemplen Spanien och den slovakiska byn Rimavska.
Vad kan vi göra i Sverige?
– Sverige skulle kunna vara mer engagerat i frågan. Det är konstigt att inte Europaparlamentet sätter hårdare press på de forna öststaterna.
Många har förvånats över att Åke Ericson har kommit in i människors hem för att fotografera. Och det är ingen självklarhet att få göra det. Att skildra romernas elände i olika medier kan lätt slå över i exploatering och exotisering. Åke Ericson har stött på människor som lovats guld och gröna skogar av journalister som stannat en kort tid på platsen och sedan dragit därifrån. Åke Ericson är alltid noga med att göra research och att redovisa sina syften med bilderna.
– Jag är alltid öppen med vad jag håller på med. Jag har aldrig lovat något annat än att ge dem en röst. Det jobbigaste är att göra all research, att möta människorna är bara glädjande.