"Skicka hem alla muslimer!"
Mannen bakom mig i kön sa det högt och tydligt så att alla skulle höra. Han pekade på kvällstidningarnas förstasidor som berättade om händelserna i Paris. Folket runtomkring skruvade nervöst på sig och gjorde sitt bästa för att se ut som om de inte hade hört mannen, när han åter tog till orda. Man borde starta ett stort religionskrig och utrota "alla jävla muslimer!"
Lugnt och behärskat vände jag mig om och bad honom hålla käften. Reaktionen lät inte vänta på sig. Han skickade ut en rallarsving men jag reagerade blixtsnabbt och tog ett steg åt sidan. Smidig som en panter tog jag mig runt honom, kopplade en halvnelson på honom och gnuggade hans hårbotten tills han bad om nåd.
Eller nja, kanske inte riktigt så. Jag bad honom inte hålla käften. Jag stod tyst som alla andra fegisar, med händerna knutna i jackfickan och precis som vanligt så kom tankarna efteråt på vad jag borde ha sagt och gjort.
Den senaste tidens terrordåd suger ju, som det så fint heter, hästballe och det är klart att folk blir rädda och arga, men det är just det som terroristerna vill. De vill slita isär och polarisera och de är därför som vi måste stå emot. Vi måste visa vår avsky mot ondskan men också ta hand om varandra och inte söka oskyldiga syndabockar.
Det finns mer än 1,6 miljarder muslimer i världen. Om alla de hade delat islamisternas intresse för våld och död så hade det varit kört för länge sen. Att skuldbelägga hela islam för vad en grupp galningar gör i dess namn är bara puckat. Det är som att säga att alla som gillar fotboll är huliganer eller att alla som lyssnar på Bob Marley röker gräs. Att en manlig komiker hotar en Aftonbladets kvinnliga kulturredaktör i livesänd radio, innebär inte att alla män är sexistiska svin och trots att en lokal folkvald tomte förespråkar det så är det en ytterst liten del av Vingåkers befolkning som tycker att rasbiologi känns fräscht och trovärdigt 2015.
Nu kommer det att krigas och dödas och vem vet hur det slutar, men det är upp till oss som anser oss ha en smula förnuft att stå upp mot hatet. Vi måste fortsätta ha kul och gå på fotboll och konserter. Kanske är det lätt för mig att säga som inte bor i Paris eller ens i en storstad, men jag är övertygad om att det är viktigt. Framför allt måste vi vara snälla mot varandra, även mot de muslimer som flyr från terrorn.
Det kommer alltid att finnas galningar, och det de gör måste få konsekvenser. Men vi kan inte låta dem sätta agendan för hur vi ska leva våra liv. Det är de som måste inse att man inte kommer till himlen genom att döda. Jag är inte religiös, men en sak vet jag om Gud och Allah och det är att hen inte gillar mördare.
Och du som stod och gapade på ICA; skärp dig för fan!