I Sverige inleddes de här träffarna eller evenemangen så sent som i maj i år för första gången. Till den träffen kom inte så många, men sedan satsade man på att lägga ut en blänkare på Facebook och då kom det fler.
– Det är absolut ingen tävling, säger Kenny Eriksson från Stockholm, som är medlem i arrangörsgruppen. Vi vill bara skapa en mötesplats så vi som är intresserade kan träffas och få chansen att träna.
– Och kanske även kan lära av varandra.
Tillsammans med Tomas Berg, Patrik Fors och Axel Lindman är målet att skapa en mötesplats för så många som möjligt. Och till en så rimlig kostnad som möjligt.
Framför allt handlar det om att få kostnaderna för banhyran av Gröndals motorstadion betald.
– Vi tar ut en avgift av alla som kommer hit, säger Kenny. Men blir det något överskott så går det in i verksamheten på en gång
Bland alla förare som kommer är det alltid några entusiaster som ser det hela som en ära i att köra otrimmade originalbilar till alla dem som har trimmat sina fordon så mycket som det någonsin bara går.
Det finns kärror med över 1 000 hästar, men det vanligaste är väl att antalet kusar ligger på mellan 500 och 600.
Intresset bland förarna växer hela tiden. Det märks inte minst på att deltagare kommer från Östersund i norr och Göteborg i söder.
För en oinvigd betraktare kan det hela se livsfarligt ut. Förarna kommer i fullt ställ fram till hårnålskurvorna, bromsar, gasar, bromsar och parerar med ratten och blåser vidare. Men förutom en och annan mindre incident på grund av ett motorstopp eller liknande så händer nästan aldrig något som kan liknas vid ett olyckstillbud.
Säkerhetsmässigt besiktas alla bilar som ska ut på banan, och förarna ska ha overall och hjälm och helst inbyggd störtbåge i bilen
– Vi har haft två avåkningar på två träffar. Men det är ingen fara när man som vi träffas på en motorbana där det finns avåkningszoner.
Vid de mer informella träffarna, de olagliga sammankomsterna på stora parkeringsplatser eller tomma industriområden är riskerna för olyckor förstås större.
Det är en helt annan sak och där kan ingen beskyllas för ett säkerhetstänk. Där kan det inträffa olyckor. Allt som krävs är att någon råkar svänga in på området...
Men vad är tjusningen med drifting?
– Det är inte helt enkelt att besvara, säger Kenny. Det är en känsla som infinner sig när du blir såpass duktig på det här. Det är jag som bestämmer exakt vad min bil ska göra. Det är den ultimata... vad ska jag säga... lyckan.
Och att behärska sin bil skulle egentligen alla få utbildning på, anser Kenny.
– Ingen av de här förarna är ens i närheten att halka av vägen under vintertid. Det törs jag lova dig.
Men det är en materialsport som kostar en hel del.
Inte minst kostar däcken, som slits ned ganska snabbt.
– Hur länge håller däcken? Ja, de kanske klarar sig tre, fyra varv på banan här i Gröndal. Sedan märks det här greppet är helt borta och då är det dags att åka och byta, säger Jens Assarsson från Sala, som har mellan femton och sexton däck med sig.
Det allra bästa är att få fatt i en sponsor. Det näst bästa är att få fatt i någon som kan erbjuda lite rabatterade priser för däcken.
– Bilen i sig kostar en hel del att hålla i skick också. Bränslet är däremot ganska billigt. Jämförelsevis.
Frågan hur det ser ut på tävlingsbanan efter en tävling är att det finns en hel del rester efter däcken kvar på vägbanan.
– Men här går vi ut och kollar av och plockar rent efter oss. För hand, säger Tomas Berg.
Se vårt webb-tv-inslag.