Tränarna Helena Andersson och Sebastian Melander har byggt en imponerande stjärnfabrik i Eskilstuna och knyter nu en av landets stora talanger till sig.
Ece Ayan var reserv i VM-truppen i Kina nyligen och hon blir en del av föreningens elitsatsning mot OS i Rio 2016.
Om Ece verkar glad över det så ser hennes förre tränare annorlunda på saken.
– Det känns väldigt, väldigt hårt, har Ayans tränare Lele Matsson uttryckt sig tidigare i Dalarnas Tidningar.
Han har varit hennes tränare de senaste åtta åren och följt guldklimpen, som hon kallas i lokala pressen, under hennes framgångsresa.
– Det var ett svårt beslut för mig att flytta för jag har ju vuxit upp med Lele, säger Ece. Men jag tror det här var det rätta för mig för att komma längre. Det kändes som att jag stannade av i utvecklingen där uppe.
Ece har haft kontakt med EGF:s duktiga gymnastgrupp under lång tid eftersom de träffats på landslagsträningar och nu senast under VM. Efter världsmästerskapet i oktober Asien gick det väldigt fort med överflyttning. Redan i början av november var hon på plats i Eskilstuna, går nu på Grillska gymnasiet tillsammans med klubbkompisarna Lovisa Estberg, Emma Larsson och Kim Singmuang och bor hemma hos Lovisas familj.
– Det känns jättebra att vi tre kan hjälpa varandra för vi kan ju inte vara med på alla lektioner.
Ece Ayan är född i Turkiet och kom med sina föräldrar till Leksand när hon var fyra år. I Dalarna skrev hennes mamma in henne i en bollgrupp och där hittade hon gymnastiken.
I december 2013 tog Ece Ayan en plats i seniorlandslaget och samma år tog hon bronspeng i SM. Men sedan följde en lång tid utan att hon kunde tävla på grund av ryggproblem.
– Jag vet inte vad det berodde på, det kom smygande. Men nu är det borta, säger 16-åringen som på sikt drömmer om att ta plats i en OS-trupp.
Hon har även fått stor hjälp av en brödkavel under sin konvalescens. En kruskavel från tränaren Leles mamma har använts för att massera bort träningsvärk.
Vad är skillnaden mellan ditt träningsliv i Leksand jämfört med Eskilstuna?
– Allt är mer organiserat här. Vi har en planerad träning så man vet vilka dagar som är tuffare än andra. Och så går det jättebra i skolan också.
Ece har även trappat upp sin träningsdos till runt 30 timmar i veckan, berättar hon. En annan skillnad är att i Leksand var hon ensam i sin åldersgrupp.
– Det blev så att tränade jag en sak eller ett moment så tog jag det lite lugnt innan nästa. Här är det tuffare tempo.
Ece gillar barr och bom bäst. Hon drivs av att klara det som känns svårt och det som är mest utvecklande.
Hon säger själv att anledningen till att hon kommit så långt är viljan, motivationen och strävan efter att alltid vilja göra sitt bästa. Målmedvetenheten kommer kanske från pappa som varit idrottare (segling) men hennes farfar är den som fört in gymnastiken i släkten. EGF:s nytillskott är också känt för att alltid vara på gott humör och peppa andra.
– Det jag kan sakna här nere är familjen och kompisarna men det går bra ändå. Jag åker upp vissa helger och träffar dem.
Nästa stora mål för EGF-gänget är VM i Glasgow kommande år. Då hoppas Ece vara med i truppen.