Eskil inledde strålande och hade bland annat 14–5.
– Första 20 är bland de bästa vi gjort under hela säsongen, säger Karlsson.
I paus var ställningen "bara" 15–11 och som så många gånger förut orkade inte Eskil hålla sin ledning.
Efter vilan närmades sig gästerna allt mer och 16.22 in på andra halvlek var det utjämnat, 22–22, och ett par minuter senare tog Varberg ledningen med 23–22.
Men olikt tidigare matcher kom inget Eskilras trots att bortalaget hade två bollar upp, 26–24.
I stället blev det ett minst sagt rafflande slut.
Comebackande Kim Karlsson, som varit borta tre månader på grund av skada, gjorde hemmalagets tre sista mål – alla på straff. 26–26 kom med 25 sekunder kvar. Varberg sumpade chansen att vinna och Eskil fick en möjlighet i stället.
Ett frikast, när matchklockan stod på 30.00, mot en västklädd utespelare i målet. Frikastet, som träffade muren, borde dock ha varit straff eftersom en bortaspelare stod innanför målområdet när han fångade bollen.
– Vi krigade på bra trots att vi inte hade något att spela för. Första 20 var det bästa vi gjort i år, säger Daniel Adolfsson som av allt att döma gjorde sin sista hemmamatch för Eskil.
– Det får räcka med handbollsspelande nu. Jag har inte räckt till i år, måste träna mer men den tiden har jag inte.
Fyramålsskytten Adolfsson blev utsedd till bäste Eskilspelare.
– Kul, det var nog första gången i år, säger han och ler.
Eskil gjorde en stark insats. Lite oftare så och kontraktet hade varit säkrat. Trots det omöjliga tabelläget var det ett enormt engagemang bland både spelare och ledare.
– Vi visade lite hjärta i dag. I det stora hela gjorde vi en bra match och alla ska ha beröm. Vi får ta med oss det positiva och vinna division 1 nästa år, säger Stefan Karlsson.
Viktor Nilsson var en av alla duktiga hemmaspelare och gjorde flera fina mål.
I Varberg var Mathias Roth (8) och Tobias Bengtsson (7) de främsta målgörarna.