I Linn Perssons liv finns nästan bara handboll. Hon ler lite generat åt det ensidiga intresset men så ser verkligheten ut för denna talangfulla tjej från Katrineholm.
Linn är en av de nya tjejerna i Guif som i höstas plockades upp från juniorerna efter att damlaget gått upp i Allsvenskan.
Efter att ha varit gymnast (som sin mamma) i väldigt unga år övergick hon till handbollen i sexårsålder. Pappa Thomas intresse lockade henne. Han var en gång mittnia i KAIK (Katrineholm AIK) som dåförtiden platsade i Elitserien.
Har du alltid varit bra i handboll?
— För två år sedan var jag korsbandsskadad men när jag sedan kom tillbaka gick det väldigt bra, jag blev förvånad över det. Så fick jag chansen i damlaget och efter det har det bara rullat på.
Har någon person som betytt extra mycket för dig?
— Björn Axelsson hade vi som tränare i -95-laget, han har hjälp mig jättemycket. Han sa till vad jag skulle förbättra. Och min pappa har peppat mig väldigt mycket.
Är det Björn Axelsson som fått till dina träffsäkra skott?
— Nja, nää, ha ha, det vet jag inte, de har nog kommit självmant.
Om du inte varit mittnia, vad skulle du då välja?
— Vet inte. Har testat olika men mittnia är roligast eftersom man är spelfördelare, man sätter andra och sig själv i lägen.
Linn säger att hon vill förbättra sitt försvarsspel. I dag är hon rädd för att åka på hårda smällar.
— Jag vill våga ta mer smällar, det är ett måste att bli lite tuffare.
I morgon möter Guif ett taggat Helsingborg som toppar serien. Vid senaste mötet med skåningarna i Sporthallen i december förlorade Eskilstunalaget med några få bollar.
— Vi är ett kämpalag så vi tar dem. Vi har haft en del skador men nu är vi på väg tillbaka.
Du älskar att laga mat har jag hört?
— Nej! Ha ha, inte alls. Tvärtom. Det är inte min grej.
Kan du laga något?
— Det är klart, men det är inte så kul, tar så lång tid. Jag har ju en pojkvän, vi turas om. När jag lagar blir det mest makaroner och köttbullar (köpta köttbullar) och tacos. Min kille är bättre än vad jag är, han gör lite svårare grejer.
Du fastnar för långa killar, säger min källa.
— Ja. Jesper (Lindgren, vänsternia i Guifs A-lag) är 198 centimeter.
Varför blev det ni två?
— Jag har alltid tyckt att han var snygg. Och så är han jättesnäll.
Brukar han kommentera ditt spel efter matcherna?
— Ja, han säger att jag alltid är bra. Går det dåligt någon gång säger han i alla fall att jag är bra men jag brukar vara rätt så sur om det gått dåligt.
Jag har hört talas om Perssons Pack, vad är det?
— Min släkt. De åker och kollar på mina matcher, de bokar hotell när vi har SM och åker överallt i landet. Det är kul. De är runt 8-10 stycken. Vi har JSM i Märsta nästa helg, då finns de säkert där.
Perssons Pack består bland annat av mamma, pappa, en syster och två fastrar med familjer.
Är de skräniga av sig, hörs de ner på plan?
— Ja. Men de skriker mest på domaren.
För Linns lag går det trögt just nu. Guif ligger på åttonde plats (av tolv) i serien. Fyra matcher har de vunnit under hösten, sex förluster har de bakom sig.
Varför går det trögt?
— Vi är ett helt nytt lag sedan förra säsongen – fast jag tycker att det går bättre och bättre. Vi håller också ganska jämna steg med de bra lagen högst upp i serien. Senast vi mötte Helsingsborg hade vi en del skadade, vi hade vunnit om vi haft alla friska och hela.
Linn tror att hennes lag kommer att sluta bland de fyra bästa i serien. Vinner Allsvenskan gör Skara eller Kristianstad.