I dag spelar Eskil sin första kvalmatch för att ta sig tillbaka till Allsvenskan. Gustav är tvåvägsspelande mittsexa och en klippa i försvaret. Han säger att han spelar "fult" bakåt och att det lönar sig.
Du är också smartast i laget har jag hört.
– Jag har säkert bland de bättre betygen. Vi kan säga så här: de yngre i laget är inte direkt raketforskare, de äldre är lite smartare och jag är ju äldre.
Hans handbollsspelande tvillingbror heter Anton, målvakt i allsvenska Skånela. Ibland har det varit en nackdel att vara så lika till utseendet, säger Gustav som är 58 minuter äldre. Det har nämligen hänt att omgivningen sett dem som en person. Inte har det varit lättare av att de gått i samma klass, följts åt i jobben och även spelat i samma handbollslag, Eskil.
– Vår förskollärare orkade inte lära sig våra förnamn. Vi fick heta "pojkarna" hela tiden. På vårt första jobb på Skogaholm klumpade de också ihop oss. Chefen tyckte att vi under en period var sjuka mycket men egentligen var vi två personer som hade varit dåliga efter varandra.
Du jobbar för Mellansvensk industrisanering?
– Jag river och sanerar asbest. Vi är ofta ute och river bort fuktskador ur badrum till exempel där golvet måste bilas bort.
Jobbet är tungt. Betong bärs ut för hand och många trappor ner, ofta saknas hiss.
– Man kan se jobbet som extraträning men det troliga är att du bara blir trött av det. Jag blir sliten.
Gustav har en tendens att somna överallt – snabbt. På Facebook har brorsan lagt upp ett album som heter Törnrosa. I den läggs bilder in på en sovande Gustav i olika ställningar på skilda platser i världen.
– Jag somnar fort, ofta på bussar men jag vaknar lika fort igen. En gång fick jag nackspärr i bussen efter att ha sovit länge efter en bortamatch i Ystad.
Han har sett till att bo vid en ändhållplats vilket underlättar vardagen.
Gustavs pappa är pastor inom missionskyrkan, Claes-Göran Ydrefors heter han. Gustav säger att det inte präglat honom som son mer än att han själv var duktig i religion.
– Men om du frågar mig om jag har blivit en snällare människa för att min pappa är pastor, så neeej ... Och jag tror inte på Gud. Jag går inte i kyrkan så ofta men jag är uppväxt i kyrkan och har suttit på många gudstjänster.
Gustavs kompisar säger att han är allmänbildad och en diskussionsbenägen person. Det märks under intervjun. Inga korta ja- eller nej-svar utan mer "å ena sidan och å andra sidan". Han och Anton är likadana där och en sak de aldrig blir överens om är en händelse i Stockholm 2012 då polisen sköt in i ett gym med tio skott under en jakt efter en guldrånare. Tre kvinnor var nära att skadas.
– Den händelsen diskuterar vi rätt ofta för Anton är ganska kategorisk av sig och tycker att polisen ska ha rätt att skjuta i ganska många lägen och jag ser annorlunda på det.
Gustav är storebror och det märks så tillvida att Anton fått bära mycket bollar i sina dagar.
– I handboll är det så att yngst får bära materialet och då har jag alltid kunnat peka på Anton.
Anton säger att du är den snälla typen medan han som liten mest stod och skrek för att få igenom sin vilja?
– Ja, så var det. Jag är inte konflikträdd men känner jag att det inte är lönt att vinna en strid kan jag släppa det ganska lätt.