Guifs relativa nykomling Viktor Östlund (fram till förra våren en klippa i nedflyttade Skånela) är lite lurig av sig. Först glömmer han att han ska bli intervjuad (dyker upp på tidningen en halvtimme försent efter att vi efterlyst honom). Sedan fortsätter han med att dementera de flesta påståenden vi kommer med.
Men först lite handboll. Vänsternian har lämnat en trög höst bakom sig i Elitserien. Kanske var det först sju-åtta matcher från nu som det lossnade och Viktor såg emellanåt lite missmodig ut på planen.
— Jag kände inte spelarna riktigt i början, kom inte rätt i situationerna och hittade inte rätt lägen. Det är ju ganska naturligt i början och orolig att inte få ordning på det var jag aldrig.
Säkerheten kom med tiden och det gav utdelning. I omstarten i Elitserien mot Skövde i torsdags hade han laddat bössan rejält och satte sex bollar i nät (bara Mathias Tholin var skarpare).
I morgon spelar Guif hemma mot Rimbo som ligger i bottensegmentet. Viktor tror på vinst (35–25), även om han är försiktigt positiv.
Omförhandling pågår mellan dig och Guifs ledning, ditt kontrakt går ut våren 2015?
— Ja, inget är klart än, men jag trivs jättebra i stan och med laget. Har ingen anledning att gå någon annanstans just nu.
Skillnaden mellan att spela i Skånela och Guif?
— Det är ju lite bättre organisation här, allt runt omkring är lite bättre. Har en jättebra fystränare och sedan nyår har vi kontinuerligt infört tre morgonpass i veckan med styrketräning. Jag känner att jag har blivit mycket starkare sedan jag kom hit.
Din storebror Jesper är två år äldre än dig och mittsexa i Skånela. Du lämnade kvar honom i Märsta?
— Det var ett naturligt steg för mig att ta just då, samtidigt var det tråkigt att lämna alla polare ...
Dina nya lagkompisar säger att du envisas med att kalla dig stockholmare fast du kommer från Uppland?
— Ha ha, det är inte jag som kallar mig stockholmare, det är de andra i laget som gör det. Jag har inget problem med att kallas varken upplänning eller stockholmare.
Du skryter med att du är bästis med Jens Hult som var med i Idol i höstas?
— Vi är barndomskompisar, gick i samma klass i ettan till nian. Vi var väl ungefär bästisar när jag var liten. I dag kan jag inte påstå att vi är bästisar men han är min kompis i alla fall.
Viktor erkänner att han röstat många gånger på sin gitarrspelande vän på fredagskvällarna men det hjälpte inte. Jens kom fyra efter Erik Rapp, Elin Bergman och vinnaren Kevin Walker.
Under träningsmatcherna i fotboll mellan gamlingarna och de unga i Guif är du alltid med i laget som förlorar?
— Vi är några som hoppar mellan de båda lagen och jag är oftast med laget som vinner, så ser jag det i alla fall.
Ny missuppfattning, alltså?
— Ja. Jag tycker jag är bra på fotboll, jag är bäst i anfallet, gör mycket mål.
Adam Sjöö (Guif-spelaren som lämnade Eskilstuna efter nyår) tog hand om dig?
— Nej, det var snarare jag som tog hand om grabben, han var ju ett år yngre. Det är tråkigt att han är borta, vi bodde i samma trappuppgång och var tillsammans nästan hela tiden.
När Viktor var i tioårsåldern fick han glasögon. En särskild incident på golfbanan gjorde att familjen tog honom till optiker.
— Vi var ute på banan och jag sköt bollen till vänster – men gick själv åt höger. Jag såg inte bollen helt enkelt. Jag ville inte få glasögon så det kan väl hända att jag inte erkände problemet där ...
Både Viktors mamma och pappa spelade handboll som unga. Pappan som högst i division 1 och mamma deltog i landskamp vid något tillfälle. Fadern kommer fortfarande med goda råd då och då från läktarhåll. Frågan är om Viktor lyssnar.
— Man vet ju själv bäst vad man ska göra. Vad "Krille" (tränaren) säger spelar mycket större roll än vad farsan säger. Krille kan ju mer och är en jätteduktig tränare.