Redan vid millennieskiftet fanns föreställningen i musikern Marie Selanders tankar. Första försöket 2001 att sätta upp "Kvinnorna och staden" föll på att den tilltänkta lokalen, gamla Pump-Separator, behövde saneras från tungmetalldamm. Vid andra försöket förra året gick det inte ihop sig ekonomiskt. Men föreställningen hade antagligen drunknat i Katrineholms storslagna 100-årsjubileum 2017 och på bara ett år har så mycket hänt när det handlar om synen på kvinnors liv och historia.

"Kvinnorna och stadens" tid är nu.

Föreställningen – Kuriren såg tisdagens genrep före onsdagens premiär – är en intressant kombination av storslaget och enkelt. Lokstallet, där förresten Kerstin Ekmans mamma jobbade med att servera mat till de inkallade under kriget, skulle kunna vara hopplöst som spelplats då friluftsteater redan från början är en utmaning. Skejtparken finns alldeles bakom läktaren och på stambanan intill passerar tågen med ojämna mellanrum. Men skejtarna har ombetts att göra uppehåll under föreställningarna och ljuden från godståg som gnisslar förbi bakom byggnaden blir till en levande del av handlingen.

Artikelbild

Tora (Annika Olsson) och Sara Sabina (Agneta Welander).

Att använda vändskivan för loken som scen är ett genidrag. Som Kuriren tidigare har berättat har scenografen Anders Wirén med hjälp av Viadidakts arbetsmarknadsenhet gjort ett hästjobb med att skapa kulisser, kostymer och rekvisita.

När Ingegerd Monthans bearbetning av Kerstin Ekmans Katrineholmssvit tar sin början är det 1896 och Tora Lans lämnar sin mormor Sara Sabina som hon har vuxit upp hos. Kulisserna är rödmålade, vi befinner oss på landet. Tora ska till stan och bli serveringsflicka hos mamsell Winlöf. "Nu börjar ett annat liv", jublar Tora. Vändskivan går ett halvt varv, och där är staden med blekare färger och fler möjligheter.

Och det blir ett annat liv för Tora, med glädje och sorg men framför allt hårt arbete i en tid som möjliggör för henne att starta eget med sitt brödbak. När historien slutar är vi på 1940-talet och i en ny tid där kvinnorna i tysthet bygger staden, i hemmen och i industrin.

Det borde vara svårt, men han gör det lätt. Att Mårtensson är en mycket begåvad sångare visste vi redan, men här får han också visa vad han kan som skådespelare. De unga karaktärerna gör han med lekfullhet och till de äldre ger han tyngd. Detsamma gäller för Annika Olsson som Tora. Hon är bland annat känd som den roliga väninnan i "Grabben i graven bredvid" och spelar Tora med en lätthet som kombineras med sorg över moderns förfärliga öde och en obändig beslutsamhet att försörja sig själv som änka.

Artikelbild

Tiden går och kvinnorna börjar jobba i industrin. Maria Axelsson spelar Ebba.

"Kvinnorna och stadens" tid är nu. Missa inte nuet.