"Gimme daggers" är titeln - men dolkarna och de la Cours förkärlek för skräckscenarier till trots, så har den inget med blodsutgjutelse att göra.

– Nej, "gimme daggers" är ett uttryck som betyder ungefär "Jag tar hand om det här nu, jag reder ut saken".

Det är fem år sedan sist, så lång tid brukar det inte gå mellan Henric de la Cours skivsläpp. Snittet ligger snarare på två, men en massa störningsmoment i form av blodförgiftning, koma och långa sjukhusvistelser har ironiskt nog kommit emellan.

Ironiskt - för att Henric de la Cour inte längre är så mycket mer dödsdömd än vi andra.

Hans förra soloalbum fick lysande recensioner: Storslaget, bländande, passionerat och svart, var några omdömen. "Gimme Dagger" påstås i förhandsreklamen vara "hans mest personliga skiva", rader han värjer sig lite emot: "Jag har ju alltid varit mer eller mindre personlig, men däremot följer många av låtarna på "Gimme Daggers" ett och samma tema"

Vilket?

– Att jag varit så inställd på att dö. Men så blev det inte, utan en helt annan grej. Och då får man försöka rätta sig efter det. Att först gå runt hela livet och vänta på att dö och så rycks det plötsligt bort. Det går inte över på en kvart. Jag måste hela tiden jobba på att titta framåt. Och det är väldigt svårt med min naturligt inbyggda pessimism. Folk fattar inte hur omvälvande det är. Hela ens livssyn ändras i grunden.

Samtidigt med albumet "Mandrills" från 2013 kom dokumentärfilmen som fokuserade på Henrik de la Cours ständiga följeslagare: Den medfödda obotliga lungsjukdomen cystisk fibros. Men under de år inspelningen gjordes testade han en ny medicin som visade sig bita bra på hans speciella form av cystisk fibros.

Nästan snopen har han tvingats inse att han numera har en framtid.

Hur övar man sig på att titta framåt? Planerar du mer?

– Nej, det är jag fortfarande dålig på. Men jag koncentrerar mig mycket mer på min son än vad jag gjorde tidigare. Förut kände jag att han inte skulle få fästa sig för mycket vid mig, jag skulle ju snart försvinna. Nu är jag mer med honom, det är väldigt bra och givande. Så grymt! Och så har jag gift mig. Så har jag aldrig känt förut, att giftermål skulle vara för mig.

"Gimme Daggers" är hans tredje soloskiva och liksom de tidigare utpräglat elektronisk.

– Gjord tillsammans med Rikard Lind (från Yvonne), vi jobbar jättebra ihop, men det tog tid, jag blev aldrig nöjd och sen blev jag supersuper sjuk och hamnade på sjukhus större delen av sommaren 2015. Då låg jag riktigt risigt till, de la mig i koma för att jag skulle klara mig och återhämtningsperioden var väldigt lång.

Blodförgiftningen hade inget med hans lungsjukdom att göra, men utan den nya medicinen tror han inte att han hade överlevt.

– Mina lungor är starkare nu jämfört med tidigare. Allt är på en helt annan nivå, det är enklare att andas och jag behöver inte lika mycket antibiotika.

Vid ett tillfälle hade beställningen av hans medicin missats och han fick klara sig utan i 14 dagar.

– Efter en vecka hade effekten helt försvunnit. Jag tänkte "Herregud, det var alltså så här jag hade det förut". Man vänjer sig otroligt snabbt vid att ha det bra.

Hur kommer det här att påverka din musik i längden? Finns det risk för att du blir trallvänlig?

– Nej, det har jag svårt att se. Det finns alltid problem att ta tag i. Jag är ingen superpositiv person och har inga svårigheter att skriva mörkare musik även om jag mår bra.

Är det tjatigt att hela tiden få frågor om sjukdomen?

– Nej, det får man ta. Det finns ju en anledning, den har påverkat min musik väldigt mycket.

Blir det turné nu?

– Jag pratar just med ett bokningsbolag, men det blir nog inget förrän nästa år, bara några mindre spelningar i Stockholm och Göteborg i samband med releasen. Däremot är en hel del redan uppbokat i Tyskland. Publiken där har bara blivit större och större de senaste åren. Det är fem, sex år sedan jag första gången spelade på de stora tyska goth - och synthfestivalerna. Sedan har det bara rullat på. Nästa vecka ska jag till Nocturnal Culture Night i Leipzig. För två år sedan spelade jag på den absolut minsta scenen där. Nu headlinar jag på den näst största.

Lyssna på ett smakprov från "Gimme Dagger":

[custom-embed script="PGlmcmFtZSBzcmM9Imh0dHBzOi8vb3Blbi5zcG90aWZ5LmNvbS9lbWJlZC9hbGJ1bS8zY2dJWmdwalh2N1VFVURwSXJhMEp0IiB3aWR0aD0iMzAwIiBoZWlnaHQ9IjM4MCIgZnJhbWVib3JkZXI9IjAiIGFsbG93dHJhbnNwYXJlbmN5PSJ0cnVlIiBhbGxvdz0iZW5jcnlwdGVkLW1lZGlhIj48L2lmcmFtZT4="]