Det finns mĂ„nga frĂ„getecken om vad som egentligen hĂ€nder i vattnet nĂ€r de giftiga algblomningarna breder ut sig allt mer över Ăstersjön. Till exempel har forskarna lĂ€nge undrat om cyanobakterierna, som orsakar den Ă€rtsoppsliknande sörjan, har nĂ„gra riktiga fiender. Det Ă€r en viktig pusselbit för att förstĂ„ vilka insatser som skulle kunna minska algblomningarna â och vilka faktorer som förvĂ€rrar lĂ€get.
De pÀrlformade cyanobakterierna bygger ihop sig till lÄnga trÄdar, som har ansetts vara mer eller mindre oÀtliga. Men det vore mÀrkligt om en sÄ stor matresurs med energi och nÀringsÀmnen inte skulle utnyttjas av nÄgon annan organism, innan de dör och bryts ned av bakterier pÄ havets botten. Hittills har dock forskarvÀrlden mest tvingats gissa sig fram, för det Àr svÄrt att detaljstudera pÄ mikronivÄ vem som Àter vem i havet.
SpÄrar med dna-teknik
Men nu börjar bilden klarna. Forskare vid Stockholms universitet har anvÀnt en dna-teknik som med hög kÀnslighet gör det möjligt att hitta spÄr av arter inuti andra arter.
ââPĂ„ sĂ„ vis har vi upptĂ€ckt i fĂ€lt att det finns vissa djurplankton som faktiskt kan Ă€ta de hĂ€r trĂ„darna av cyanobakterier. Och det som överraskade oss rejĂ€lt var att Ă€ven mycket smĂ„ djurplankton kan göra det. De minsta Ă€r bara en tredjedels millimeter, sĂ€ger Monika Winder, professor vid institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet.
TT: Hur kan man anvÀnda den hÀr kunskapen?
ââDet Ă€r helt avgörande för att förstĂ„ hur vi ska kunna ta hand om det hĂ€r ekologiska systemet, och om vi ska kunna hantera algblomningarna. DĂ„ mĂ„ste man veta vilka arter som kan livnĂ€ra sig pĂ„ dem, sĂ€ger Monika Winder.
Koppling till torsk
Sedan tidigare Àr det kÀnt att cyanobakterier gynnas av den globala uppvÀrmningen, för de trivs nÀr vattnet blir varmare.
En annan förĂ€ndring som har gynnat cyanobakterierna Ă€r övergödningen, med framför allt fosfor. Cyanobakterierna har nĂ€mligen ett försprĂ„ng genom att de kan fĂ„nga in det andra livsviktiga nĂ€ringsĂ€mnet â kvĂ€ve â direkt frĂ„n luften. PĂ„ sĂ„ vis fĂ„r de ett övertag nĂ€r det finns förhĂ„llandevis mer fosfor Ă€n kvĂ€ve i vattnet, efter de andra algernas blomningar.
Men livet i Ăstersjön Ă€r en oerhört komplex vĂ€v av samspel. Till exempel finns det sannolikt Ă€ven en koppling mellan algblomningarna och det minskade bestĂ„ndet av torsk, förklarar Monika Winder.
ââNĂ€r torskbestĂ„nden har kollapsat har det blivit mer skarpsill och strömming, som i sin tur livnĂ€r sig pĂ„ djurplankton. DĂ„ minskar mĂ€ngden djurplankton, som annars alltsĂ„ skulle kunna hjĂ€lpa till att hĂ„lla nere algblomningarna sĂ„ som vi har visat.
TT: Finns det nÄgon möjlighet att minska blomningarna?
ââEtt sĂ€tt vore förmodligen att med olika Ă„tgĂ€rder fĂ„ torskbestĂ„ndet att Ă„terhĂ€mta sig. Och sĂ„ Ă€r det avgörande att övergödningen med framför allt fosfor minskar. Men det Ă€r komplicerade samband och mycket som vi inte vet. Nu har vi i alla fall ytterligare en viktig pusselbit, sĂ€ger Monika Winder.