Om man söker på ”Gimling Larsson” i Eskilstuna-Kurirens textarkiv hittar man en massa notiser bara från det senaste året. Och rubrikerna lyder ”Eskilstunaklubb vann fyra guld”, ”Två silver till Mälarbuggarna”, ”Mälarbuggarna tog medaljer”, ”Pallplatser för Mälarbuggare” och ”Två guld till Mälarbuggarna”.
Det har med andra ord gått ganska bra för Isabelle och Kristofer sedan den började dansa tillsammans.
– Ja, vi har ju åkt ifrån ett par tävlingar med guldmedaljer i händerna, så något måste vi ju ha gjort rätt, säger Kristofer.
Vi träffas i Mälarbuggarnas träningslokal nära Munktellstaden. Det är tisdag och träning igen. Nu ska allt finslipas inför helgens Grand Prix-tävling i Torshälla. Kristofer, som bor i Västerås, har precis anlänt med tåget. Han är en van danspendlare. Redan när han bodde hemma i Örebro fick mamma skjutsa honom till Eskilstuna och Mälarbuggarnas träningar.
– Isabelle och jag hade tränat länge i samma klubb, men det var faktiskt under en krogkväll som vi kom fram till att vi borde dansa tillsammans.
Knappt ett år senare har de lyfts upp i den högsta klassen – vuxen internationell. De är ett par att räkna med i bugg, boogie-woogie och lindy hop, och mycket träning ligger bakom. Minst sex timmar i veckan nöter de parketten hos Mälarbuggarna. Båda är dessutom danslärare vid sidan av.
En svinglåt från 30-talet tutar igång och paret Gimling/Larsson visar hur en lindy hop ska dansas. De är rejält andfådda efter nittio sekunder när låten tonas ut.
– Man blir väldigt trött av lindy hop. Dels går det fort, dels dansar man väldigt lågt, säger Kristofer.
Isabelle har problem med låten.
– Usch, jag gillar inte musiken som man dansar lindy hop till. Det är bara en massa blåsinstrument som skär i öronen.
Lindy hop är den mest ursprungliga av swing-danserna. I tävlingssammanhang skiljer den sig så till vida att den får vara förkoreograferad. Det gäller inte bugg och boogie-woogie. Där måste allt ske spontant.
– Det handlar om att killen för och tjejen följer, och det ska synas att man gör det, säger Kristofer.
– Vi tränar så klart in en massa turer, men jag vet inte i vilken ordning han tar dem, säger Isabelle.
Båda två ler väldigt mycket när de dansar. De intygar att det beror på att de faktiskt har väldigt kul på dansgolvet, men det är förstås också ett sätt att få bra domarpoäng.
– Ja, det är ju roligare att titta på ett par som showar när de dansar, säger Isabelle.
– Utstrålningen är viktig, men man behöver egentligen inte se glad ut, säger Kristofer.
Förutom utstrålningen tittar domarna på teknik, utförande och figurer. Allt räknas ihop till en slutpoäng.
– Vår styrka är att vi har kul ihop, och att vi är lekfulla, säger Kristofer.
– Och så har vi bra fokus på träningarna, säger Isabelle.
Helgens GP-tävling är viktig. Den fungerar nämligen som kval till SM i Karlstad den 22-23 maj, och Gimling/Larsson är fortfarande inte kvalificerade i alla klasser.
– Jag hoppas det går bra i boogie-woogie, för jag vill vara med i SM i den klassen också. Det avgörs i helgen, säger Isabelle.
Konkurrensen är stenhård. Även om de har blivit vana vid pallplatser är det ingenting man kan räkna med. Dans är ju trots allt en bedömingssport.
– Vi kommer nog att få se några tårar och några skratt.