Akryl och olja i kyrkan

Innan pappa blev sjuk var Karin Holmström en tidstypisk tvåbarnsmamma med ett roligt men tufft jobb på klädjätten H & M. Målandet var en hobby som följt henne sedan barnsben, hon gick kvällskurser på Folkuniversitetet och Medborgarskolan - men tänkte aldrig ens tanken att skapandet skulle kunna bli till något annat än avkoppling vid sidan av studierna på Handels och så småningom jobbet som civilekonom. – Jag var barnledig under en stor del av pappas sjukdomsperiod. Ungefär samtidigt som han gick bort var det dags för mig att gå tillbaka till mitt ganska krävande arbete. Det var tungt och Karin Holmström kände att hon behövde något som var bara hennes eget. Via google hittade hon en Södertäljekonstnär som gav kurser hemma i sin ateljé. Måndagskvällarna hos henne blev den tillflykt Karin Holmström behövde just då. Så småningom ställde hela kursen ut tillsammans. En konstförening uppmärksammade Karin Holmströms måleri och köpte genast in ett verk. – Det var förstås roligt och gjorde att jag vågade gå vidare. För jag hade varit väldigt rädd för den första utställningen, rädd för att bli kritiserad och rädd för att folk skulle tänka " "vem tror hon egentligen att hon är?" Men sedan dess har hon ställt ut ett flertal gånger och fått så mycket uppskattning och så många köpare att hon nu tagit tjänstledigt för att måla på heltid. "Figurativt abstrakta" - så beskriver Karin Holmström sina målningar som hon oftast gör i akryl, men ibland också i olja. – Färgen och ljuset är viktigt, men också motivet, säger hon och visar på elefanterna som återkommer på flera av de bilder hon visar i Jäders kyrka. De har funnits med henne sedan hon en gång besökte Kreugerparken i Sydafrika. – Jag känner mig så besläktad med elefanterna. De är stora och starka och intelligenta - men samtidigt mycket sköra. Kvinnor är ett annat tema. – Jag har ju jobbat på H & M i många år och på nära håll mött så många starka kvinnor. I mina målningar försöker jag förmedla en känslan av både styrka och skörhet. Vad hade pappa tyckt om Karin som konstnär? – Vet inte, men jag minns att han ibland fotade av mina tavlor och skickade runt till släkten. Han var en entreprenör, en som fixade och ryckte ut för att hjälpa andra. Jag tänker ofta på honom när jag packar bilen, kånkar och släpar på mina tavlor. Han var en sådan som visade sin kärlek genom att lösa problem. Han skulle ha hjälpt mig med logistiken.

Akryl och olja i kyrkan

För sju år sedan miste Karin Holmström sin pappa. Det fick henne att på allvar plocka fram penslarna. I sommar ställer hon ut i Jäders kyrka.