Storslaget, roligt, gripande, tänkvärt och vackert - det är lätt att låta superlativerna hagla efter att ha blivit överväldigad av Jonas Gardells mastodontshow, som hade premiär på Cirkus i Stockholm på torsdagskvällen. I nästan två timmar utan paus regerar drottning Gardell av allt bland dansare, musiker, sångare och handmålade kulisser i en föreställning som varvar avskalad stand up med påkostade ensemblenummer i olika stilar.

Även om inledningen är lite trevande rusar tiden förbi och när det är plötsligt är dags för applådtack har man som publik hunnit uppleva flera dimensioner av den mångsidige Jonas Gardell. Skrattat åt hans dallrande bilringar, snuskiga och elaka skämt om allt från dickpics, skrivare av hatbrev, överdrivet politiskt korrekta språkpoliser och svenska småkommuners sloganmakare och fått en tår i ögat när sångare/låtskivaren Ulrik Munther sjunger att han "vill leva ett liv värt att dö för" framför en ensemble av suggestivt virvlande dervischer.

Det är mycket som är fantastiskt med showen "Queen of f**cking everything". Den redan nämnda Ulrik Munthers spröda tolkningar av Gardells texter, de ljuvliga kulisserna som visuellt placerar aktörerna i ett oskuldsfullt sagolandskap. De tvära kasten mellan skämt och allvar och modet att utmana döden själv.

För det är döden, och möjligheten att leva sida vid sida med den, som står i centrum i den livsbejakande showen.

Döden har skördat sina offer i hans privata sfär får vi veta. Och döden har även blivit den offentliga Jonas Gardells specialitet på senare år - i romaner, tv-serier och scenproduktioner. Med sin nya show vill han besvärja den och ingjuta tröst. Ett av de starkaste sångnumren står Jonas Gardell för i det klezmerdoftande "Leva lite till", där döden uppmanas att ägna sig åt valfri hobby. "Bara lämna mig utanför" sjunger Jonas Gardell iklädd stram, svart kostym.

Visst lider showen av en viss ojämnhet. Men det är något av Jonas Gardells signum. Skälet till hans status som folkkär uttolkare av svenskhet är hans förmåga att blanda trams och slitna skämt med tunga, existentiella frågor.

Och i bland är han ju sjukt rolig, som när han gestaltar en kedjerökande 70-talsmorsa som blåser rök över sin halvkvävda, obältade och åksjuka barnaskara i baksätet på bilen, samtidigt som han öppnar våra ögon för möjligheten till förändring - så länge vi är beredda att jobba för den tillsammans.

Mirakler är hårt arbete, säger Gardell i en av sina bästa stunder i föreställningen.