Vi träffar dem en regnig dag förra veckan ute vid båthamnen i Sundbyholm. Här har de haft sina respektive arbetsplatser i många år. Ulf sedan 1987 och Rolf sedan 1996. De har klippt gräsmattorna, städat i båthamnen och vid badstranden bland annat och hjälpt Sundbyholms IK.
– Men sedan i maj är vi förflyttade och har vår utgångspunkt i Vilsta i stället. Vi är anställda på AMA. Nu åker vi runt i kommunen och klipper gräsmattor åt pensionärer, senare blir det lövkrattning, säger Rolf.
Jobbet låter okej, men;
– Vi skulle mycket hellre ha kvar samma arbetsuppgifter som tidigare ute i Sundbyholm. Här trivs vi mycket bättre. Sedan har vi för ett år sedan flyttat ut från stan till Ostra gård, då är det så nära till Sundbyholm.
Enäggstvillingarna – yngst av fem bröder – föddes i Strömsund tio mil norr om Östersund. Flyttlasset gick till Eskilstuna 1968 för att mamman fick jobb på dåvarande hotell Smeden.
Båda föräldrarna är nu döda. Men de tre äldre bröderna Ragge, Bernt och Håkan finns i Eskilstuna.
Ulf och Rolf gick i skolan i Skogsängen, Slottsskolan, Stålfors och sedan svets- och svarvlinjen på Rekarnegymnasiet.
När det var dags för lumpen skickade de in sina ansökningar samtidigt. Men de hamnade på olika håll.
– Jag på KA 3 på Fårösund på Gotland, säger Ulf
– Och jag på P 10 i Strängnäs, säger Rolf. Förstås hade vi velat vara på samma ställe.
Har ni alltid hängt ihop så här mycket och varit sams?
– Ja, i skolan och så hängde vi alltid ihop. Det är klart att vi varit osams och slagits när vi var yngre, men inte numera, säger Ulf.
Är det någon av er som agerar ”storebror”?
– Ja, jag kanske, säger Ulf. Jag är ju sju minuter äldre än Rolf.
– Fast en gång i tiden trodde många att det var jag som var äldst, fortsätter Rolf. Det var när jag jobbade i skogen, åt mycket mer än i dag, vägde 85–90 kilo och kallades ”svullvursten”.
I dag ligger enäggstvillingarnas matchvikt på drygt 70 kilo får vi veta.
Har ni alltid bott ihop?
– Nej, inte när Rolf hade tjej, fortsätter Ulf.
Det var från slutet av 1980-talet och till mitten av 1990-talet. Då bodde han i en lägenhet på Zetterbergsgatan i Eskilstuna. En kväll var det liv i hyreshuset, hög musik spelades sent. Rolf gick till grannen för att säga till. Det blev ödesdigert. Rolf blev knuffad nerför trappen och bröt nacken. Fjärde och sjätte halskotan gick sönder. Han låg en månad på Uppsala universitetssjukhus och en månad på Mälarsjukhuset.
– Jag var jättedålig en längre tid. Alla muskler försvann, jag vägde ett tag så lite som 45–50 kilo, säger han.
Sviterna han har kvar är att han än i dag inte kan röra vänster underarm och hand. Han håller den hela tiden in mot kroppen.
Blev någon fälld efter detta?
– Nej, ärendet lades ned. Det fanns inga vittnen. Och jag mindes ju ingenting, fortsätter Rolf.
Hur känns det att fylla 50?
– Konstigt! Åren har gått så fort!
Intressen?
– Fiske är mitt största intresse, säger Ulf. Jag skulle helst vilja fiska varje dag efter jobbet, om det gick. Jag åker sedan gärna till Katrineholmstrakten eller Åkers styckebruk under helgen.
Har du båt?
– Nej, fiskar från bryggan, men det är klart att jag gärna skulle gärna vilja ha en egen fiskebåt.
Du då , Rolf?
– Jag har inte fiske som det stora intresset nuförtiden eftersom det är svårt för mig med en förlamad vänsterhand och arm.
Hockey och fotboll intresserar annars, men tvillingarna håller inte på samma lag.
Vi skiljs åt i regnet och det är dags för Ulf och Rolf att fortsätta med dagens sysslor.