â Jag sitter gĂ€rna ute pĂ„ ett fik och pratar med folk eller lĂ€ser tidningen, sĂ€ger torsdagens 75-Ă„rsjubilar.
Vi trĂ€ffar Lasse MĂŒller en knapp mĂ„nad före bemĂ€rkelsedagen och han andas tĂ€mligen hĂ€ftigt nĂ€r vi har gĂ„tt upp för trapporna till redaktionen.
â Mentalt Ă€r det fortfarande vĂ€ldigt bra, men hĂ€lsan Ă€r inte den bĂ€sta, sĂ€ger torsdagens 75-Ă„rsjubilar som drabbats av sĂ„vĂ€l cancer som hjĂ€rtflimmer sedan han blev pensionĂ€r.
Han vÀxte upp pÄ söder i huvudstaden och var ingen mönsterelev i skolan.
â Jag slogs inte och sĂ„, men var rĂ€tt stökig och protesterade nĂ€r lĂ€rarna var taskiga mot nĂ„gon elev. Det blev inga A:n i betyget förrĂ€n Ă„ttonde och sista Ă„ret i folkskolan, minns han.
â Jag reagerade Ă€ven pĂ„ scoutrörelsen i unga Ă„r dĂ„ jag tyckte att indelning av pojkar och flickor var fel. DĂ„ var det bĂ€ttre i Unga Ărnar dĂ€r tjejer och killar gjorde saker tillsammans, fortsĂ€tter Lasse.
Som 15-Ă„ring fick unge herr MĂŒller jobb pĂ„ ett försĂ€kringsbolag.
â Jag bladade in karbon i blanketter och efter det fick jag jobb som hĂ„lkortsoperatör pĂ„ Pensionsmyndigheten. Vi sorterade 800000 pensionĂ€rskort i mĂ„naden och det tog ungefĂ€r 14 dagar för mig och en annan kille.
De första jobben var vĂ€l inga höjdare direkt sĂ„ Lasse förbĂ€ttrade sitt cv med studier pĂ„ bĂ„de folkhögskola och senare högskola â sĂ„ pass att han i dag kan stoltsera med cirka 200 högskolepoĂ€ng.
â Jag har lĂ€st olika kurser, sĂ€ger han ansprĂ„kslöst och nĂ€mner sĂ„ vitt skilda Ă€mnen som Nordisk konsthistoria och Studie- och yrkesvĂ€gledning.
Efter en tid som socialterapeut pÄ Stockholms första behandlingshem för narkomaner och en liknande anstÀllning i vÀrmlÀndska Kil kom vÄr jubilar till Eskilstuna 1973.
â Jag fick jobb som studie- och yrkesvĂ€gledare pĂ„ Landstinget Sörmland och for omkring i skolor runt om i lĂ€net, det var ett fasligt farande, sĂ€ger Lasse och bjuder pĂ„ en passande grimas.
Under större delen av 80-talet höll han till pÄ ungdomsenheten och avslutade dÀrefter yrkeskarriÀren med 14 Är som kultursekreterare.
â Det var kreativa och roliga uppdrag bĂ„da tvĂ„. PĂ„ ungdomsenheten var jag med och drog igĂ„ng projekt som tĂ„gservice, butiken Botilda Byting, Drömteatern och olika verkstĂ€der.
Vad gjorde du som kultursekreterare?
â Jag sysslade mycket med arrangemangskultur â vi fixade Ă -festen, vĂ„rfestivaler och jag jobbade med musik, teater och konst. Vi var vĂ€ldigt kreativa pĂ„ den tiden och det var lönsamt för kommunen.
â Jag har alltid omgetts av skickliga arbetskamrater, men dĂ„ jag har svĂ„rt för att inte lĂ€gga mig i saker kom jag vĂ€l inte överens med politiker och tjĂ€nstemĂ€n alla gĂ„nger, erkĂ€nner han.
Lasse var en i gĂ€nget som drog igĂ„ng Eskilstuna Jazzklubb 1979 dĂ€r han senare var ordförande under mĂ„nga Ă„r â ett engagemang som snart vĂ€xte.
â Jag var mötesordförande nĂ€r Eskilstuna var vĂ€rd för Jazzriksdagen och plötsligt var jag Ă€ven ordförande i Svenska Jazzriksförbundet. Det ledde till att jag blev koordinator för de nordiska lĂ€nderna och under nĂ„gra Ă„r kuskade jag runt i Norden pĂ„ olika festivaler.
Det kÀnns som du hade fullt upp eller?
â Ja du, mer Ă€n sĂ„ skulle jag nog sĂ€ga. Jag jobbade alldeles för mycket i perioder och misskötte mitt privatliv.
Dagens frÀmsta Ätagande Àr "Lasses fredagsstuk" pÄ Josefs House of Blues som Àr inne pÄ tredje sÀsongen.
â Det Ă€r en jĂ€ttekul grej, men jag Ă€r förvĂ„nad att inte fler hakar pĂ„ och kommer dit, sĂ€ger Lasse som firar sin 75-Ă„rsdag hos Josef i morgon fredag.
â Efter fredagsstuket ska jag Ă€ta middag med nĂ€ra och kĂ€ra och dĂ€refter blir det musikunderhĂ€llning och insamling till "Josefs Julklapp" vilket Ă€r ett stipendium till en ung och lovande musiker hĂ€r i stan. SĂ„ skriv att folk tar med sig lite extra sedlar, sĂ€ger Lasse.
Som har lite svÄrt att förstÄ det hÀr med 75 Är.
â Jag Ă€r ju uppvĂ€xt pĂ„ starköl och whisky och trodde nog inte att jag skulle bli sĂ„ hĂ€r gammal. För 75 Ă„r lĂ„ter vĂ€ldigt gammalt, sĂ€ger Lasse och garvar.