Som 17- åring gjorde han 1980 sin A-lagsdebut i IFK Eskilstuna, klubben han kom till som 13-åring. Det blev förlust mot Vasalund med 1-2. Det hindrade inte mittbacken, som började sin fotbollskarriär som ytterback, att spela i över 15 år och sedan fortsätta som pojklagskoordinator för att fostra morgondagens fotbollstalanger i Eskilstuna.
Året efter debuten fick Matts uppleva en av sina höjdpunkter som fotbollspelare, kvalet till Allsvenskan 1981 när laget coachades av Lennart ”Liston” Söderberg.
– Det var enda året som vinnaren av dåvarande division 2 tvingades kvala upp till Allsvenskan. Det infördes 1981 och togs bort säsongen efter.
IFK Eskilstuna förlorade kvalet, Matts fortsatte att spela fotboll i flera klubbar fram till 1996.
– Jag gjorde inte så många mål under min karriär, kanske tio. Jag gjorde säkert fler självmål än mål framåt, skojar Matts. Min gamla tränare Hasse ”Ettan” Karlsson som tränade mig i IFK tränade City i mitten på 90-talet och det var lockande att återförenas med honom.
Matts är uppvuxen i en fotbollsfamilj. Hans pappa K-G Lundevall var målvakt och spelade för sin hemstad Västerås innan han värvades till IFK Eskilstuna 1958.
– Mina föräldrar valde mellan Motala och Eskilstuna och farsan fick ett bättre jobb här i staden om jag minns det rätt. Farsan spelade i IFK när laget kvalade till Allsvenskan 1963. Min mor Aina har jobbat på kansliet i IFK och haft ett stort intresse i klubben. Min bror och min syster har dock inte varit lika intresserade av fotboll. Brorsan spelade lite men flyttade rätt tidigt, han är yrkesmilitär. Syrran gillade hästar.
Efter karriären som spelare blev han pojklagsledare i City Eskilstuna, där hans son Simon spelade. Han har även varit juniorledare i City, samt tränare för Kvicksund och assisterande tränare i IFK Eskilstuna under föregående år. Just nu är han pojklagskoordinator i IFK Eskilstuna.
– Anledningen till att man håller sig kvar kring fotbollen är att mina barn har ett intresse kring det. Jag tycker det är roligt att jobba med ungdomar. Eskilstuna, som Svante Larsson och jag driver tillsammans, tränar flickor och pojkar födda 97-98. Det är oerhört givande, tjejerna är ambitiösa och engagerade och pojkarna också. Så intresset finns kvar, trots att jag inte jobbar som assisterande tränare längre.
Matts beskriver fotbollsresan till England och möjligheten att se Eskilstuna-sonen Sebastian Larssons A-lagsdebut i Arsenal som en riktig höjdare.
– Jag har även varit i Milano och sett Inter-Milan. Men jag är dock ingen fotbollsnörd som tittar på alla matcher i Premier League (engelska seriens högsta division). Jag försöker även se många matcher med City och IFK. Filip, min yngsta son har spelat i City tidigare. Simon har också spelat där, han spelar i dag i Gefle, så jag tittar gärna på deras matcher.
Matts är även en stor hockeysupporter och följer Skellefteå AIK sedan deras framgångar på 70-talet, säger han och visar stolt sin Skellefteå-tröja som dolt sig under jackan.
– Om man ser en tråkig fotbollsmatch på tv så händer det ju inget, men i hockey händer det ju saker hela tiden. Det blir inte långtråkigt på samma sätt.
Hur skiljer sig dagens fotboll från när du var spelare?
– Tekniken har gått framåt, men det finns även saker som jag tycker att vi var bättre på. Vi hade en bra spelförståelse. Det kan jag se i dag, att spelare på en så hög nivå gör allt för enkla misstag.
Matts tycker att Eskilstuna är en idrottsintresserad stad och tror att City Eskilstuna kan nå fina publiksiffror om de håller sig i toppen av tabellen.
– Intresset kring idrott finns, i jämförelse med Gävle som är ungefär lika i storleken, så är det mer intresse här i Eskilstuna. Vi hade 8 000 åskådare i en seriematch mot Flen på 80-talet, när IFK kvalade 1963 var det över 22 000 på läktarna. Publiksiffrorna för City skulle säkert nå uppåt 2 000 om de hamnade i toppen i tabellen. Och om Guif hade haft en större hall har publiksiffrorna varit större, folk vill gå och se idrott.
Trots Citys framgångar på senare tid tror inte Matts att han kommer att få uppleva allsvensk fotboll i Eskilstuna under sin livstid.
– Det är första gången som City spelar i division-1 och laget har ingen erfarenhet av äldre rutinerade spelare som vi hade förr, det är ett dilemma. Vi hade bland annat Kent Karlsson från Åtvidaberg som spelat i landslaget. De fostrade oss och vi fostrade i sin tur de yngre spelarna. Man hoppas att spelare som Victor Prodell, kanske till och med Sebastian Larsson, återvänder till Eskilstuna för att spela fotboll här i framtiden. Skulle det ske så finns erfarenheten.