”Jag har svårt att sitta still”.

Birgitta Erikssons 24-växlade cykel är väl använd. Fem gånger har hon cyklat Tjejvättern på den. Det blev tio lopp totalt innan hon fick sin guldmedalj.

– Jag kallar den ”hurtbulle”. Jag har blivit lat, numera åker jag inte till stan och åker skidor på Djurgården under vintrarna, utan har istället gjort en bana här nere på gärdet.

Hon har åkt skidor för Tunafors och IFK och även utövat friidrott för IFK. 1956 vann hon Distriktsmästerskapet (DM) på 800 meter. Hon har även 9 DM-tecken i gång, från 50- och 60-talet, som aktiv inom Strängnäs Cykelklubb.

– Min syster (som blir 90 i januari), började med gångtävlingar i Strängnäs och när hon lade av så blev jag aktiv istället.

Resan till New York för att som 53-åring springa tjejmilen 1990 var en av höjdpunkterna.
– När jag stod och väntade på Arlanda kom jag i kontakt med flera tjejer från Springtime (företag som arrangerar löparresor) som också skulle delta. Jag hade 52 minuter på milen, i min klass var jag bland de 200 bästa. Jag jobbade i en postbil på den tiden och fick ingen gratisträning på det viset.

Jobbet på posten innebar att Birgitta har tävlat i Postklassikern under 14 år. Allt ifrån skidor i Boden och Mora, till en vinnande cykelrunda i Växjö och löptävlingar i såväl Stockholm som Helsingborg.

En krånglade rygg har gjort att Birgitta numer fokuserar mer på att cykla än att springa.
– I söndags cyklade vi 5,5 mil och i morse var jag ute och gick stavar en timme. Det bästa är när vi får lasta cyklarna på husvagnen och åka iväg.

Husvagnen är en av Birgittas käraste ägodelar, en Kabe-vagn från 1991 som hon hennes make Lars köpte för sju-åtta år sedan i Torshälla. De är dessutom ute mycket i skog och mark och Birgitta berättar att hon ett år plockade imponerade 76 liter blåbär.
Sedan var det ju naturligtvis fotbollen också. Birgitta spelade i Tunafors SK mellan 1972-79 som vänsterytter innan hon gick över till Jäders IF och spelade fram till hon var 50 år.

– 1972 eller om det var 1973 vann vi vår serie med 47-1 i målskillnad.
Det var bara Lisbeth Lindberg som överlistade oss. Jag minns att Vicke Larsson skrek på mig, eftersom jag ofta hamnade offside. Jag ville ju framåt och hade för bråttom helt enkelt.

1976 reste laget till engelska Leeds för att se en match mot Liverpool. Med sin gröna och vita klädsel så trodde flera av åskådarna att de var från skotska Glasgow.
– De trodde väl att vi var från fotbollsklubben Celtic. Vi var där en hel vecka och hann givetvis se en hel del annat också som Madame Tussauds, Buckingham Palace och London Tower.