I dag infaller Arnes 85-årsdag.
Men då finns han inte på hemmaplan.
– Jag åker någonstans, eventuellt till Linköping, berättar han när tidningen den 24 maj besöker honom i hans lägenhet.
Arne föddes vid Taxinge och var yngst i en stor syskonskara.
Pappan arbetade som statare där.
Efter sju års skolgång var det dags för Arne att ge sig ut i arbetslivet.
– Hade en del jobb som springsjas i Södertälje.
Vid 18 års ålder tog han värvning på dåvarande P 3 i Strängnäs.
– Sen valsade jag runt mellan olika regementen.
Han blev dock inte fast i det militära utan kom att jobba som bland annat långtradarchaufför.
1965 blev Arne erbjuden en tjänst som förste djurskötare på Torekällberget i Södertälje.
Något han kom att trivas med alldeles utmärkt.
– Jag har alltid varit djurintresserad. Hästar var min specialitet.
Arne Liefvergren stannade på jobbet i 24 år, sedan väntade pension.
I den vevan fick han också lämna sin vaktmästarbostad på Torekällberget.
Men på Tosterön i Strängnäs hade Arne redan byggt ett hus dit han och hustrun Ingrid flyttade.
Med Ingrid var han gift i 44 år. Makan gick bort i Alzheimer 2007.
– Vi fick inga barn, däremot hade Ingrid två döttrar sedan tidigare.
En husvagn var hans hem några år innan Arne förra vintern hamnade på Jakob Ulfssons väg.
– Nu planerar jag för en flytt till Strängnäs. Känns bättre att vara närmare sjukvården, förklarar jubilaren som gått igenom tre hjärtoperationer och äter ett flertal mediciner.
Annars ger han ett friskt intryck. Arne går skapligt långa promenader ett par gånger i veckan plus att han på äldre dagar börja träna på gym. Dessutom är synen skarp.
Tidigare var jakt ett av Taxingesonens stora intressen. Han fungerade som kommunjägare under många år i Södertälje
– Jag hade ett 30-tal rådjurshorn som kunde ha hängt på väggarna här. Men de skänkte jag bort, berättar Arne.
Har du rest mycket?
– Bara inom Sveriges gränser, egentligen. Utlandet har aldrig lockat. Vi hade husbilar förr om åren. Om somrarna styrdes kosan ofta norrut. På den tiden fiskade jag mycket.
– En gång var jag uppe i Vännäs i Västerbotten. Där blev jag sönderbiten av myggen. De gillade tydligen sörmlänningar ...
Arne Liefvergren klarar sig bra utan hemhjälp och kör fortfarande bil.
Nu har han alltså dessutom även införskaffat en dator!
– För andra gången har jag börjat på en datakurs. Det är skojigt, säger han.
Du läser mycket också?
– En roman i veckan, ungefär. Och så Strengnäs Tidning ibland.