Lasse föddes i ungerska Level och kom till Sverige när han var tre år gammal. Familjen flydde revolutionen som då pågick i Ungern. Under skoltiden var han blyg och kunde till en början inte riktigt språket.
– Det var en jobbig tid, psykiskt var det påfrestande, man kände sig inte så välkommen när man började skolan och jag fick höra massor av slagord. Men jag känner inte hat mot de människorna i dag.
Familjen bodde först i Ådö och sedan i Sparreholm. När Lasse och hans fyra syskon blev tonåringar flyttade de till storstäderna. Efter en kort session i Märsta där han jobbade på Arlandas storkök kom han till Eskilstuna i början av 70-talet. Sommaren 1971 började han arbeta på Volvo, som skulle bli hans arbetsplats i över 25 år.
– Jag jobbade som truckförare och det var det bästa jobb jag någonsin haft. Det var en stor avdelning och vi var två truckförare som jobbade där. Jag minns vilket fritt jobb och trevliga arbetskamrater jag hade.
Han minns speciellt en av basarna på Volvo, Tord Nygren.
– Vilken fantastisk bas han var, en varmhjärtad, tålamodig och rättvis person. Vilka problem man än hade så hade Tord inställningen att problemet gick att lösa.
Volvos verksamhet flyttade sedan ut till Hällby i slutet av 80-talet där Lasse fick nya arbetsuppgifter. Han började montera ihop stora transmissioner till baklastare. Efter ett tag började hans axlar och rygg sämre.
– Jag fick kalkaxel och blev det mer och mer sjukskrivningar. Jag slutade på Volvo 1997, tog lite ströjobb under några år och gick sedan i förtidspension i början på 2000-talet.
Lasse har inga problem alls att sysselsätta sig under dagarna. Han går ut på promenader, fixar hemma och träffar sina syskon samt vännerna. Lasse är en stor fantast av både biljard och bowling.
– Man måste koncentrera sig lite extra och även om det är mest på skoj så kan jag in i det på fullaste allvar och ska ha så många poäng som möjligt. Men jag är absolut ingen dålig förlorare, säger Lasse och skrattar.
Bowlingen är dock lite problematisk för Lasse eftersom delar av hans fingrar försvann när han klämde dem i en truckolycka i Hälleforsnäs i mitten av 60-talet. Under mitten av 2000-talet drabbades han av kol. Direkt när Lasse fick beskedet från läkaren slängde han det nya paketet med cigaretter som han nyligen köpt och har inte rökt sedan dess. Trots problem med axlar, rygg och kol är Lasse en väldigt glad och positiv person. Han minns många trevliga pokerkvällar från tiden när han bodde i Nyfors.
– Man såg verkligen fram emot varje söndag. Vi kunde sitta i timmar, vi spelade ena hälften och skrattade andra hälften, det var många roliga historier som berättades.
Hur känns det att fylla 60?
– Jag tycker inte det är något speciellt. Det är inte som att fylla 15 eller 20. Ibland har jag dock funderat på var åren tagit vägen efter när fyllt 45.