– Ett helt fritt land blir Kurdistan aldrig. Men delvis självständigt är målsättningen, säger Omar.
Som växte upp tillsammans med tre bröder. Pappan dog när Omar var 15. Fadern var en stark nationalist och arbetade som religionsprofessor på universitetet i Teheran.
– Men mitt intresse för religion (islam) försvann strax efter hans bortgång, berättar Omar.
Politiken ligger honom däremot varmt om hjärtat.
Det var på grund av sina åsikter som Omar i början av 1980-talet tvingades överge Kurdistan/Iran för Sverige.
– Egentligen hade jag tänkt resa till Tyskland eller Österrike, men så blev det inte.
I Sverige kände han sig dock direkt välkommen.
– På den tiden ställdes krav på invandrarna. Så är det inte nu. Mycket har tyvärr förändrats till det sämre här i landet.
Under första perioden i Sverige bodde Omar hos en bror i Uppsala (även hans mamma kom att på 1980-talet bosätta sig i lärdomsstaden).
Nästa anhalt blev en studentlägenhet på Lappkärrsberget vid Stockholms universitet.
Parallellt med språkstudierna fick Omar sitt första arbete på postcentralen vid Tomteboda.
– Men sen började jag läsa svenska på universitetet och det blev som ett heltidsarbete.
Så småningom utbildade han sig till busschaufför genom AMS. Kursen var tre månader och hölls utanför Täby.
– Fick sedan börja köra linjetrafik på Kungsholmen. Det var 1988.
I samma veva hade han skaffat sig en bostad i förorten Bromsten. Men den blev inte så flitigt utnyttjad eftersom Omar genom sitt arbete på SL träffade en svensk tjej, Karin Holmström.
– Hon bodde i Vasastan då men kommer ursprungligen från Strängnäs.
Paret har dottern Baran Helena och sonen Rawand Jonathan. Bägge barnen är numera vuxna men finns kvar i stiftsstaden dit familjen flyttade sommaren 1999.
– Karin är kristen och därför gifte vi oss i Strängnäs domkyrka, berättar exilkurden.
Under Stockholmstiden startade makarna en taxirörelse.
Den finns fortfarande kvar men det är nästan bara Karin som jobbar i firman.
– Jag gör endast några enstaka arbetspass om året för att få behålla mitt kort. Men min hustru åker i skytteltrafik till Stockholm för att köra taxi.
Omar Mohtadi livnär sig i stället på att tolka (kurdiska–persiska–svenska). Han har flera uppdragsgivare och reser över större delen av landet även om vissa insatser kan göras telefonvägen.
– Längsta resan hittills gick till Skellefteå. Jag är glad så länge det går att använda sig av allmänna färdmedel.
Hur trivs du i Strängnäs?
– Helt okej. Men jag skulle inte ha någonting emot att flytta till en mellanstor stad som Linköping eller Sundsvall.
Nu är det snart jul, vad tycker du som kommer från ett muslimskt land om den högtiden?
– Jag firar absolut jul. Det är en speciell stämning, folk är väldigt glada och trevliga. Det märkte jag under min tid som chaufför i Stockholm. Däremot har jag inte mycket till övers för nyårsafton. Det blir så mycket ståhej då ...
Hur uppmärksammar du 60-årsdagen?
– Troligen genom att till våren göra ett nytt besök i Israel. Ett intressant land som jag hade nöjet att bekanta mig med redan i fjol. Förhoppningsvis kan hela familjen följa med.
Hösten 1982 kom Omar Mohtadi till Sverige. Den 15 december fyller han 60 år. Det betyder att exakt halva livet spenderats i det nya hemlandet. – Jag har aldrig återsett Iran. Jag varken kan eller vill, säger jubilaren.