Det var en gåva till hennes nu bortgångne make Rune som fick upp intresset för ikonmålningen. Boken som Ulla gav till Rune i julklapp hittade hon fyra år senare när bokhyllan städades. Ulla börja läsa den, blev intresserad och bestämde sig 1999 för att gå en kurs i ikonmåleri på Stiftsgården, som ligger i Rättvik i Dalarna.
– Det var en upplevelse att sitta och måla samtidigt som man blickade ut över Siljan med den grekisk-ortodoxa musiken i bakgrunden. Det är svårt att måla ikoner hemma, helst ska man gå en kurs och det har blivit några sådana under årens lopp.
Den grekisk-ortodoxe biskopen Johannes som höll i utbildningen har numera en lärjunge – chilenske Gabriel Briones – som haft flera kurser i Torshälla i ikonmålning.
Den 6 – 7 oktober kommer Ulla och flera andra att ställa ut sina alster i Kvarnen, Torshällas bibliotek. Ulla har målat flera olika motiv, bland annat traditionella kristusbilder med Maria och barnet och har även prövat sig på lite mer annorlunda motiv.
– Treenigheten är en väldigt känd ikon som jag har försökt mig på. Nu senast målade jag korsfästelsen med Maria och Johannes på båda sidor om korset. Jag ser mig själv som en amatör, men jag tycker samtidigt att det är väldigt roligt.
Hennes intresse för ikoner stannar inte vid målningen. Ulla har även läst flera böcker i ämnet och fler kommer det att bli då en av hennes söner köpt några böcker i födelsedagspresent under en resa till Ryssland.
– Paketet ligger och väntar på mig och att det ska bli min födelsedag så jag kan öppna det.
Sång och musik är ett givet inslag i Ullas liv. Hon är medlem i Torshälla kyrko- och hembygdskör som övar två timmar i veckan, varje torsdag.
– Ibland är man trött när man ska åka dit, men tröttheten förbyts till glädje och man känner sig oerhört pigg varje gång man ska åka hem efteråt. Vi har en väldigt fin gemenskap och vikarierade organist i församlingen, Roger Glan, har även komponerat egna stycken som vi sjungit under hans ledning.
Ulla är sedan en tid tillbaka pensionerad lärare och pedagog. Hon har ägnat stor del av sitt yrkesverksamma liv åt att hjälpa barn med inlärningssvårigheter.
– På den tiden i Fagersta var det bara två yrken som fanns tillgängliga för kvinnor som skulle utbilda sig på en liten ort; lärare eller sjuksköterska. Man kände nästan inte till några andra kvinnliga yrken. Mina föräldrar hade många lärarvänner och jag var alltid intresserad av skolan, så jag vill bli lärare.
Hon gick på Seminariet i Strängnäs och läste till lågstadielärare. Efter examen gifte hon sig 1952 med maken Rune och flyttade upp till Bergslagen. Där fick hon sin första tjänst som lärare i en specialklass för elever mellan sju och tio år.
– Ingen lärare hade stannat i den klassen i mer än ett läsår. När jag fick höra det tänkte jag; ”hur ska det här gå för en nyutexaminerad lärare?”. Men jag fäste mig vid de fina eleverna och ville att de här barnen skulle få känna att de var duktiga.
Hur gör man som lärare och pedagog för att stimulera elever och få dem att känna sig betydelsefulla?
– Genom att lyfta fram deras positiva sidor och fokusera på det som de kan bra. Sedan kan man gå vidare med det som de är mindre bra på, i stället för att börja med de negativa sakerna.
Efter några år i Grängesberg, där Ulla fick två söner, flyttade familjen till Torshälla 1960. Maken Rune var ingenjör och fick jobb i olika industriorter, vilket är förklaringen till de många flyttarna. Ulla jobbade på mestadels på Årbyskolan under sin tid som lärare i Eskilstuna.
Hennes mest bestående insats är en doktorshatt i pedagogik efter att ha forskat med elevgrupper i Eskilstuna under deras grundskoletid. Hon var totalt i kontakt med 42 skolor och fick därmed ett unikt material. Uppdraget kom från skolpsykologen Gunnar Korsfeldt och överläkaren Birger Wictorin och hennes forskning specialgranskade barn med inlärningsstörningar. Studierna skedde under handledning från universitetet i Göteborg och avslutades 1991.
I samband med Ullas examen blev hennes make Rune sjuk i cancer och gick senare bort. Ulla började jobba på Mälardalens högskola i Västerås med uppgiften att bygga upp personalutvecklingen och undervisa lärarna i pedagogik.
– Det var ett drömjobb för mig. Jag fick möjligheten att ägna mig åt pedagogikens olika delar. Pedagogiken har jag även haft stor nytta av även i dag som medlem i kyrkorådet. Där har vi haft diskussionsaftnar för att diskutera innebörden i kyrkans budskap under två kvällar. Jag var ordförande för att fördela ordet och det blev två oerhört intressant kvällar. Vi kommer att fortsätta med liknande framöver.