Klasse Möllberg pratar gladeligen om sitt liv som underhÄllare
Sedan 1960 har julkalendern pÄ SVT skÀnkt julstÀmningen till stora och smÄ. Genom Ären har allt frÄn pirater och spöken till HÄkan BrÄkan och Ture Sventon setts i rutan. I regel har varje julkalender fungerat som en TV-serie i 24 delar. TvÄ gÄnger har programmet direktsÀnts. Andra gÄngen skedde 1992 med "Klasses julkalender".
Idén till att göra en direktsÀnd julkalender grundar sig i Klasses tidigare projekt. Mellan 1990 och 1992 direktsÀndes barnprogrammet "Klasses frukostklubb" varje söndagsmorgon.
â Programmet spelades in i Malmö och SVT:s policy pĂ„ den tiden var att alternera julkalendern mellan produktionsbolagen i de tre största stĂ€derna. 1992 föll turen till Malmö och dĂ„ fick jag uppdraget.
Fösta avsnittet av Klasses julkalender sÀndes pÄ första advent, som 1992 var den 29 november. Kalendern har dÀrför 26 avsnitt
Klasse var Àven delaktig i den sammanbindande papperskalendern. Klasse var mÄn om att vissa upp gamla traditioner för de yngre tittarna, bland annat genom att uppmÀrksamma Annadagen den 9 december.
â Traditionellt var det dĂ„ man började förbereda lutfisken. Under den nionde luckan fanns det dĂ€rför en fisk som lutade sig lite Ă„t sidan. Humor kallas det, sĂ€ger Klasse med ett brett leende.
Den lutande fisken.
Lucköppningen var ett förinspelat segment dÀr ett litet tomtebloss flög runt en stor gran och sedan landade pÄ den aktuella luckan. Att fixa en stor gran krÀvde dock en del arbete.
Han fick vÀnda sig till en kontakt i LuleÄ. Klasse gör en prickfri norrlÀndsk dialekt nÀr han Äterger reaktionen pÄ den bombastiska förfrÄgningen.
â "Kom upp du Klasse sĂ„ ska jag hjĂ€lpa dig. Jag vet en kille som kĂ€nner till varenda jĂ€dra gran i hela Norrbotten".
Sagt och gjort fick Klasse bege sig upp till Sveriges norra delar. Han berÀttar vidare:
â Jag ville inte bara ha en stor gran utan Ă€ven en kulle som den skulle stĂ„ pĂ„. Helikopterskolan i Boden bistod med en helikopter som vi kunde anvĂ€nda för att hitta bĂ„de en gran och en kulle.
â Till slut hittade vi en passande kulle pĂ„ Gruvberget i Boden. Nu Ă„terstod bara granen. Efter mycket letande hittade vi till slut en riktigt stor gran i nĂ€rheten av LuleĂ„. Den mĂ„ste varit mellan 30 till 40 meter lĂ„ng.
Markens Àgare gick med pÄ att skÀnka granen till produktionen. Som tack fick han sitt namn i eftertexterna efter varje avsnitt. En helikopter flög sedan den vÀldiga granen till kullen i Boden.
Den nÀstan 40 meter höga granen agerade kalender nÀr det vankades lucköppning.
Att Klasse kÀnner en stolthet över sin julkalender Àr svÄrt att ta miste pÄ. Att göra det, sÄ som han beskriver det, "pÄ riktigt" var viktigt för honom.
Men att sÀnda direkt ut till stugorna krÀvde förberedelser. Det repeterades flera gÄnger och det sista genrepet spelades in för att hela produktionen skulle kunna se avsnittet en sista gÄng innan sÀndning.
â En dag fick jag ont i magen och var osĂ€ker om jag kunde genomföra sĂ€ndningen. Utan att jag visste om det anvĂ€nde de det inspelade genrepet som backup ifall nĂ„gonting skulle hĂ€nde, berĂ€ttar Klasse.
Klasse pratar vitt och brett om allt som den direktsÀnda julkalendern innebar. Om karaktÀrerna han spelade, om barnen som ringde in och om alla gÀster som medverkade, som inkluderar profiler som Pernilla Wiberg och Björn Skifs samt de gamla kumpanerna Janne Schaffer och Lasse à berg.
Armbandet var sÄklart pÄ.
Mot slutet av samtalet börjar Klasse redogöra för vad som innefattar bra underhÄllning. Enligt honom handlar det om att omsÀtta alla intryck till nÄgonting nytt och bra och att veta nÀr och hur man ska applicera det.
En formulering Ă„terkommer han till:
â UnderhĂ„llning Ă€r tajming.