Just nu håller jag i en kurs för studenter om finansiell utveckling och finansiella kriser. Sådant har jag ju arbetat med praktiskt tidigare. Det är kul att djupdyka in i den akademiska litteraturen och kontrastera den mot mina praktiska erfarenheter, säger Karolina Ekholm.

I januari lämnade hon jobbet som statssekreterare hos finansminister Magdalena Andersson för att återgå till sin tjänst som professor i nationalekonomi. Hon gjorde det frivilligt trots att jobbet som statssekreterare var det roligaste hon någonsin haft.

Det var antingen nu eller till nästa mandatperiod. Jag hade varit borta från universitetet sedan 2009 och jag kände att om jag väntar tre och ett halvt år till, vad kan jag då inom mitt kompetensområde? säger hon och skrattar lite.
Artikelbild

| "Mitt ideal är att vara det som på engelska heter civil servant, att erbjuda sin sakkompetens för att förbättra det samhälle vi lever i", säger professorn i nationalekonomi Karolina Ekholm.

Ingen politiker

Men det kunde ha blivit längre än så. För två år sedan trodde många att hon skulle bli ny chef för Riksbanken och hade hon fått frågan skulle hon absolut ha övervägt det. Men politikerna i riksbanksfullmäktige valde till slut att förlänga Stefan Ingves mandat med ytterligare fem år.

Kanske var hennes anknytning till Socialdemokraterna en belastning. Men aktiv partimedlem har hon aldrig varit.

När jag började hos Magdalena Andersson gjorde jag klart att jag inte ser mig som en politiker. Jag ville inte gå med i ett parti för att få ett visst jobb. Men vi hade väldigt roligt när vi fantiserade om att jag skulle stå på Sergels torg med en mikrofon och dela ut flygblad. Det var 2014 när vi trodde det skulle bli nyval.
Artikelbild

| På finansdepartementet påpekade någon att Karolina Ekholm var mera professor än politiker. Nu är hon tillbaka på universitet och håller en kurs för studenter om finansiell utveckling och finansiella kriser.

Räknade pengar

På finansdepartementet sa någon träffande att Karolina Ekholm var mera professor än politiker. Och det är kanske inte så konstigt att hon blev akademiker med tanke på att hon växte upp i Uppsala och Lund med föräldrar som båda var professorer – mamma antropolog och pappa medicinare.

Artikelbild

| Karolina Ekholm, tidigare vice riksbankschef och statssekreterare vid finansdepartementet, nu professor i nationalekonomi på Stockholms universitet, fyller 55 år.

Men vilken bana hon själv skulle välja var inte givet, även om hon hade kompletterat sina gymnasiebetyg för att kunna gå läkarlinjen. Av ren obeslutsamhet bestämde hon sig för att arbeta ett tag. Med hennes toppbetyg skulle hon säkert få jobb.

Men det var ingen som ville anställa mig. Så arbetsförmedlingen skickade mig till Uppsala sparbank som behövde någon som räknade pengar, en yrkesgrupp som nu är bortrationaliserad sedan länge.

Utmaningar välkomnas

När banken fick se hennes betyg insåg de att hon var överkvalificerad. Hon fick i stället ett av kontorets nya jobb; att sitta vid en datorterminal.

Jag var faktiskt telefonbank också en period. På den tiden kunde man ringa in till en telefonsvarare och få sina bankärenden gjorda. Jag satt och lyssnade av de där banden. Det var rätt mycket småbarn som busringde kan jag säga.

Till slut ville hon vidare men eftersom hon inte hade något tydligt mål valde hon en bred samhällsvetenskaplig utbildning på universitetet. När det var dags att välja inriktning fastnade hon för nationalekonomi för att hon hade hört av äldre studenter att det var svårt. Utmaningar är ofta välkomna hos Karolina Ekholm.

Ut och göra nytta

Hon upplevde inte att hon hade förväntningar på sig hemifrån.

Men det är klart att mina föräldrar var väldigt engagerade i sina akademiska karriärer. Bara att observera deras inställning till livet påverkade säkert hur jag förhöll mig till saker och ting. Att fortsätta med forskarstudier i Lund och skriva en avhandling var till exempel inte alls något konstigt för mig.

Karolina Ekholm var hela tiden inställd på att inte fastna i universitetsvärlden. Hon ville ut och göra nytta för samhället.

Jag tror mitt ideal är att vara det som på engelska heter civil servant, att erbjuda sin sakkompetens för att förbättra det samhälle vi lever i. Att försöka vara oförvitlig.

Hemmakär

Hennes karriär kan delas upp i perioder om några år, från Industriens utredningsinstitut till Handelshögskolan, sedan en mellanlandning på Stockholms universitet innan hon blev en av fem vice riksbankschefer och därefter statssekreterare på finansdepartementet. Och nu är hon alltså åter tillbaka på universitetet som professor.

Vad blir nästa grej?
Ja, du… det är en bra fråga. Jag skulle absolut kunna tänka mig att jobba på någon internationell organisation i utlandet. Men inte för länge för jag är ganska hemmakär.

Nära rötterna

Det i sin tur kan ha att göra med barndomen då föräldrarnas jobb innebar flera utlandsvistelser i bland annat Paris, Madagaskar och Hawaii.

Jag har alltid kunnat känna en längtan tillbaka till Sverige även som vuxen. Det är existentiellt viktigt för mig att få vara där jag har mina rötter. Jag bor här i Stockholm men har kvar mitt barndomshus i Uppsala, det är väl ingen slump.