– Jag har gott om plats, jag har inga grannar, ingen blir störd. Jag tyckte att de väl kan ha sina vagnar här. De fixade husvagnarna själva. Vagnarna är rätt ruggliga, men framförallt får tiggarna vara i fred här, säger hon, och berättar att de ibland blev trakasserade när de tidigare försökte sova på parkeringsplatser och andra undanskymda ställen.

Utanför Ica Maxi sitter Kamillia Kalderaro och tigger. Hon har vinröd täckjacka och en ljusbrun filt med luddig insida över knäna. 100 eller 110 kronor om dagen får hon i sin kopp.

– Några ger mig en krona, två kronor. Det blir inte så mycket.

Artikelbild

Hon har fyra barn, tre pojkar och en flicka i åldrarna fem till 15 år, hemma i Rumänien. I omgångar har Kamillia Kalderaro tiggt i Sverige i två års tid och hon är en av dem som bor i husvagnarna i skogsbrynet. Där lagar hon mat och sover. I den här omgången har hon varit här i två månader, men vill hem.

– Jag har inte sett barnen på två månader, säger hon.

Antalet tiggare i husvagnarna på Kristina Färdemans tomt varierar. De flesta vill vara hemma i Rumänien när de kan. Men till påsk ska skogsbrynet vara tomt och vagnarna borta. Kristina Färdeman har fått föreläggande från kommunens bygg- och miljönämnd och byggsanktionsavgift på 12 512 kronor. Man får inte bo permanent i husvagn, inte heller utanför detaljplanelagt område eller med tillstånd från markägaren.

– Kommunen ser det här som ett skrotupplag. Men de som bor här har skött sig helt utan problem. Det har varit en fröjd att ha dem här. De hjälper mig. Det är tiggarna som har skottat nu till exempel, säger hon och visar med handen över tomten där snön ligger djup.

Kristina Färdeman har inte överklagat beslutet. Men hon undrar var tiggarna ska ta vägen och har försökt hitta någon annan som kanske kan låta någon vagn stå hos sig.

– Det känns som lite paragrafrytteri. Det är min tomt och de stör ingen.

Hon beskriver föreläggandet och vitet som "småsnålt". Hon tycker att inställningen kommer igen i de planer på tiggeriförbud som Katrineholms kommun utreder, efter att Vellinge kommun fått klartecken att behålla sitt förbud.

– Det är ett slag i luften mot människor som far illa. De belastar inte samhället, de klarar sig själva. Det enda vi störs av är vårt dåliga samvete. Det känns konstigt att lagstifta för att freda vårt samvete, säger hon.

I Mariakyrkan, som är en del av Equmeniakyrkan, får tiggarna hjälp med matkassar, kläder och skor genom Matakuten. Ibland köper kyrkan hemresebiljetter åt dem. Mariakyrkans pastor, Rimon Murad, säger att kyrkan, genom Katrineholms samkristna råd, vill påverka kommunen att hjälpa tiggarna med uppställningsplats för husvagnarna.

– Vi som kyrka måste protestera och påminna kommunen om att tiggarna behöver någonstans att vara. De som har hjälpt dem har fått problem, säger Rimon Murad och syftar bland annat på Kristina Färdeman, som genom att upplåta sin tomt nu fått föreläggande och sanktionsavgift.

Men någon sådan plats kan inte kommunen erbjuda, säger Martin Edgélius (M), ordförande i bygg- och miljönämnden.

– Det är inget sådant på gång och inget som kan göras, säger han.

Det var hans nämnd som i november fattade beslut om att förelägga Kristina Färdeman att flytta husvagnarna.

– Det kom in en anmälan och förvaltningens tjänsteman har gjort en bedömning utifrån gällande lagstiftning.

Personligen kan Edgélius hålla med om att lagstiftningen i någon mån är snål.

– Ja, det kan jag tycka. Min generella utgångspunkt är att folk ska få göra vad de vill med sina tomter.

Men samtidigt ska lagen följas, säger han.

– Så länge vi har de lagar vi har ska de följas. Man får argumentera för andra saker på andra arenor.

Vart ska tiggarna ta vägen då?

– De får hantera bostadsmarknaden som alla andra gör. Ställa sig i bostadskön, etcetera.