Huset, en röd länga i två våningar, är flyttat hit under senare delen av 1800-talet. Sofia Meurk har lerklinat och satt in linisolering på pärlspontens insida i de tidigare oisolerade utrymmen, målat med linoljefärg och limfärg, hittat gamla Katrineholms-Kuriren från 1940 under korkmattorna, kittat och målat fönster och dessutom köpt till fler hus och ett gammalt snickeri vid torpet.

– Det är ett kamikazeprojekt, men jag ville rädda de här husen, säger hon.

Sofia Meurk driver företaget Omreda, som hjälper fastighetsägare att se de kvaliteter husen har och inte bara riva ut. I hennes egna hus finns många exempel på "omredning".

Artikelbild

| En pensel för varje kulör, nästan. När man målar med linoljefärg kan penslarna tvättas i såpa och försvaras stående i rå linolja.

– Som ytterdörren, som det drog igenom. Jag satte in en innerdörr som jag låtit göra som stoppar draget, så kunde ytterdörren vara kvar.

Till nyblivna husägare, med intresse av att ta tillvara det fina i husen, ger hon det klassiska rådet att "bo in sig", känna efter. Men också att ställa krav.

– Man ska vara väldigt noga med vem man lyssnar på när det gäller hantverkare. Man kan få höra: "nej, tegeltak, det måste du byta". Det är lätt att tro på det. Men så fort hantverkare är för självsäkra är det ett tecken på att de inget kan. En hantverkare som kan sin sak kan också laga det som är trasigt, byta ut delar. Som husägare är man beställare, man kan våga vara lite tuff.

Just den här dagen målar Sofia Meurk trapphuset med vetegrå linoljefärg. Kanske för nionde gången, suckar hon. Linoljefärg ska målas ytterst tunt och i tre lager och trapphuset har hon bytt färg i ett par gånger. På övervåningen har hon ett litet kontor, gästrum, sovrum och badrum, som nyligen blev klart.

Artikelbild

| Sofia Meurk i köket.

– Vardagen måste fungera. Jag hade inte köpt huset om det inte funnits varmvatten och separett-toa. Badrummet med våtrumsmatta är nytt. Jag är inte byggnadsvårdstaliban, men jag släpper absolut inte in material jag inte vill ha i huset. Den enda plasten är badrumsmattan.

Förutom att vara torpägare och egenföretagare är Sofia Meurk också sörmländskt länsombud för Svenska byggnadsvårdsföreningen. Som sådant svarar hon på frågor, ger råd och ordnar evenemang. I höst öppnar hon byggnaden mitt emot torpet, det gamla snickeriet, för kursen "Om väggar kunde tala - sök din gårds historia", som arrangeras av "Kurs med tradition".

Artikelbild

| Sofia Meurk ser husen vid Kvarntosp som ett projekt utan slut.

– Det ska handla om hur man tar reda på sitt hus historia.