Ibland tar turen slut

Då tog det roliga slut. Jag vaknar med ett ryck av att jag hör hur sopbilen växlar upp och fortsätter förbi vår garageuppfart där det gröna sopkärlet skulle ha stått. Inte bra, som gamla chefen skulle ha sagt, tänker jag och ger snabbt upp tanken på att naken jogga ifatt den vita lastbilen. Därifrån fortsatte dagen i sydlig riktning. Jag glömmer att packa ned lillemans pankakor till utflykten och får återvända hem efter lämning för att göra om och rätt. Lätt sen till redaktionen passar jag på att knäcka mina styrkeslipade solglasögon när jag ska åla mig ur bilen. Några timmars normalläge avbryts med att en halv kopp kaffe spills på skjortärmen. Här känns det lite modstulet och jag vill egentligen bara att dagens ska ta slut. När sedan Sörmlands journalistpris ska delas ut senare på kvällen blir jag inte det minsta förvånad att åka därifrån tomhänt. Jag tänker stilla: vad är väl egentligen fredag den 13 mot torsdag den 12?