Det finns vissa saker som måste finnas på plats för att en konsert ska bli magisk. Förutom det självklara, en bra artist, en förväntansfull publik, ett låtmaterial med kvalitet, måste det till något mer. Något oväntat måste hända eller så finns det ett motstånd som ska övervinnas.
När Markus Krunegård, som är ute på en lång akustisk turné, gästade Royal i Eskilstuna på fredagskvällen uppstod möjligheten att magi skulle infinna sig.
Markus Krunegård är bra, faktiskt en av mina favoriter bland svenska artister, särskilt live. Och jag är inte ensam om att känna så. Royal var fullsatt av förväntansfulla människor i alla åldrar, redo att dela mänsklig värme och sjunga med i Krunegårds osentimentala texter som är laddade med träffsäkerhet och hög igenkänningsfaktor.
Upplagt för lättfångad succé alltså, men nu hade vår hjälte ådragit sig en kraftig infektion. På fredagsmorgonen hade Markus Krunegård vaknat helt utan röst. Tack vare en snäll läkare som skrivit ut "piller" skulle han försöka leverera en "intimare Markus".
Ja, visst svajade rösten en aning här och där. Och killen var rätt blek och kallsvettig. Men med stöd av mikrofonstativet, sina gitarrer, publiken, och den kompetente Markus Jäderstedt på diverse klaviaturinstrument, bjöd Markus Krunegård på en stark show, där han varvade ett välavvägt urval av sånger med personliga utvikningar om låtarna och tankarna med turnén.
Han berättade bland annat om råd han fått från vänner och bekanta innan han gett sig i väg. Regissören tyckte att han skulle dansa, och komikerns hade föreslagit att han skulle häckla publiken.
Man får ju vara tacksam att han inte lydde de råden utan i stället bara fortsatte att vara Markus Krunegård. Trevlig, chosefri och med sitt alldeles egna uttryck.
En timme flög i väg, men sedan det var uppenbart att Markus Krunegårds röst inte orkade så mycket mer. Efter stående ovationer kom han ändå tillbaka upp på scenen och bad publiken om hjälp med sången.