Trots att Miriam Bryant och Darin båda är galet populära, haft oväntade framgångar på Svensktoppen och andra listor det senaste året och båda vunnit en verkligt stor och bred publik, ville det inte riktigt ta sig i när de mötte sina sörmländska fans i den vackra slottsparken intill Mälaren.
Darin hade den otacksamma uppgiften att inleda aftonens program. Dessutom fick han och hans musiker brottas med halvdant ljud, och vad det verkade som, illa fungerande medhörning på scenen.
Därför kom Darins nya, lite mer nedtonade låtar på svenska bort i vinden. Först när han körde sina äldre, mer dansvänliga låtar kom han igenom barriären och nådde ut.
Och det var faktiskt först i extranumren, "Step up" och "En apa som liknar dig" som Darin verkligen tände till. Man ville höra mer, men då var konserten plötsligt över. Lite snopet faktiskt.
Sedan följde en lång, tråkig väntan i den kalla och blåsiga kvällen medan scenen riggades om för Miriam Bryant.
Personligen tyckte jag att det skulle bli spännande att se (och höra) om Miriam Bryant som artist var värd allt väntande.
Innan hon parkerade i folkhemmet via tv-programmet "Så mycket bättre" som sändes hösten 2015, hade jag tagit till mig två låtar av henne: "Push play" och "Dragon". Miriam Bryant kände jag till som en ung tjej med stor låtskrivartalang och ännu större röst, men möjligen en något oslipad diamant. I "Så mycket bättre" visade Miriam Bryant på en musikalisk mognad och förmåga att välja "rätt" låtar och göra dem till sina. Som person framstod hon i tv-rutan som rolig, frispråkig, på gränsen till respektlös - helt omöjlig att inte tycka om. Men det sa inte så mycket om henne som liveartist.
Det gör i stället det prestigefyllda uppdraget hon fick förra helgen när hon medverkade i Håkan Hellströms konserter på Ullevi i Göteborg inför drygt 70 000 åskådare båda kvällarna.
När Miriam Bryant väl dök upp i Sundbyholms slottspark var det som en fullfjädrad underhållare. Hon kan verkligen ta en publik och gjorde nog ingen besviken med sin roliga, fräcka stil. Hon körde i gång med en av sina första låtar i karriären, "Finders-Keepers", och betade raskt av en ny låt och ett par av numren från "Så mycket bättre". Självklart spelade hon Mauro Scoccos "Allt jag behöver nu" och Niklas Strömstedts "One last time". Men efter ungefär tio låtar var det över och dags för extranumret, "Ett sista glas". Hon gjorde ett riktigt proffsigt jobb, men på något sätt kändes det lite rumphugget.
Så var konserterna, publiken och vädret – minut för minut: