"Made in the shade" heter Ikaroz utställning. Den är visserligen inte helt skapad i mörker, men Daniel Diaz, som konstnären Ikaroz heter enligt folkbokföreningen, berättar att han gärna skapar ett dunkel i ateljén när han målar.
– Det kan jag sakna lite. Att måla i mörker och kolla in resultatet nästa dag. Jag har tänkt att jag ska göra en utställning från A till B helt i mörker, den här gången har jag valt att presentera den i mörker, berättar han.
Ja, utställningen i Ebelingmuseet visas i ett helt mörklagt rum. Besökarna förses med varsin ficklampa, vars ljuskäglor kommer att uppenbara målningarna en och en, och ibland bara delvis.
Daniel Diaz gillar tanken på att man bara kan se en sak i taget, det tillför ett mått av mystik. Dessutom hoppas och tror han att det gör att besökaren ägnar konstverken mer tid.
En del av utställningen utgörs av en väggmålning där Ikaroz grälla färgskala ersatts av pastellfärger. Även om allt är minutiöst planerat innebär ändå kontexten konstmuseum total frihet - till skillnad från beställningsarbeten i form av konstnärliga gestaltningar i offentliga miljöer som Ikaroz ofta får i uppdrag att göra.
– Att vara här är kul. Det var länge sedan. Den enda som ifrågasätter vad jag gör är jag. Och det är kul att det tar så lång tid. Det gör att man bli fegare och fegare. Då måste jag lita på mig själv och våga tappa det. Inte bara jobba med säkra grejer.
Daniel Diaz är less på rollen som graffitikonstnär som förväntas ha ryggsäcken packad med sprayburkar redo för nattliga utflykter tillsammans med kompisar till något betongfundament som behöver lite färg. Han väldigt trött på frågor om hur det är att kliva in från gatan till galleriet.
– Jag har ställt ut på gallerier sedan 1991. Det som är graffiti i min konst är att den innehåller en tag. Det är vanligt måleri, säger han. Graffitin som konstnärligt uttryck ghettofieras. Det är kanske typiskt för Sverige, funderar han.
Samtidigt är han medveten om den kittlande idén om att graffitikonstnärer ibland "målar på stan" som han uttrycker det, har haft en viss betydelse för hans framgångar.
– Hade det inte varit så att jag kom från graffitin hade mitt uttryck inte varit lika efterfrågat, säger han.
Den andra utställningen som öppnar i Ebelingmuseet heter "Gärda Möllers värld". Gertrud Alfredsson har rotat och grävt i sitt förflutna som tävlingssimmande tonårsflicka och bland skisser och annat som hon samlat på sig under 30 år som yrkesverksam konstnär.
– Det är en väv, lager på lager, en berättelse som inte är kronologisk utan går kors och tvärs som ett pussel, säger konstnären.