Kalla det prickar, punkter, klot eller bollar. De runda formerna och de monokroma färgerna är kanske det första man tänker på när Karin Ögrens konst kommer på tal.
Karin Ögren själv vill helst tala om runda former, och de har varit hennes följeslagare i drygt 25 år. Allt började när Karin Ögren som nyutexaminerad från Konsthögskolan fick ett ettårigt ateljéstipendium i New York.
Inför vistelsen i metropolen skulle hon rensa upp och sortera lite hemma, och fastnade då i några gamla svenska geografiböcker med fina, svartvita bilder,
– Jag ville spara dem som inspirationsbilder, och klippte ut dem och la i en skokartong, berättar Karin Ögren.
– Jag kände att det fanns något viktigt i dem, minns Karin Ögren.
Av någon anledning klippte hon ut bilderna som cirklar.
När det sedan var dags att åka insåg Karin Ögren att det skulle vara bra att komma i gång med arbetet direkt vid ankomsten till New York, och ville ha med sig något att börja med. Därför fick skokartongen följa med på resan, och de runda bilderna kom sedan att utgöra delar i en serie målningar med monokroma färgbakgrunder. Som titthål eller som Karin själv beskriver det: såpbubblor i en färgrymd som speglar ett landskap.
I New Yorks konstnärsmaterialbutiker hittade hon även dukar spända på runda kilramar. Det gjorde att hennes intresse för den runda formen blev ännu mer befäst.
– Det är annorlunda att jobba på en rund duk. På en rektangulär duk delar man upp ytan i höger och vänster, man har diagonaler och det gyllene snittet. På en rund duk finns inget upp och ner och inget höger och vänster, allt är lika värdefullt!
Året som gått har varit intensivt med flera utställningar och ett stort offentligt gestaltningsuppdrag i Eskilstuna. I somras invigdes verket "Återkomst" vid Sveaplan, en del i stadens projekt om att skapa vackrare infarter.
Dessutom ställde Karin Ögren ut på Galleri Argo i Stockholm, och fick uppmärksamhet och fina recensioner i flera nationella medier. Galleri Argo har hon samarbetat med ända sedan högskoletiden, berättar hon.
En annan utställning var i Sankta Annas konsthall i Trosa. Galleriet ligger i anslutning till ett kapell.
– Jag är så glad över den utställningen, jag har länge önskat visa mina målningar i ett kyrkorum, jag har känt att de skulle passa in i ett sådant rum, berättar Karin Ögren.
Den närmaste framtiden har hon inget direkt inbokat, utöver sitt deltidsarbete som konstansvarig i Flen kommun. Däremot finns planer för 2018.
– Men nu ska jag bara vara i ateljén utan tidspress. Jag går dit varje dag och håller kontakten. Det är ett slags sätt att arbeta, man umgås och liksom samtalar med målningarna.
I ateljén är målningarna privata, som en del av familjen.
– När de är visade har de fått en egen personlighet, då har de flyttat hemifrån!