Mattan på plats – alla är nöjda

Grannbarnen har redan en som vi nött på och det känns som att det är deras tur att få hoppa igen på bortaplan. Vi behövde inte ens köpa en ny. Lilleman fick överta en bättre begagnad av en kompis vars döttrar har hoppat klart. Oj, så skoj han nu har det lilleman. Och oj, så nöjd jag är att jag lyckades montera upp den. Jag brukar känna mig så där behagligt tillfreds när jag på egen hand skiftat däck på bilen eller lagat en punka på hojen, men det här är något mycket större. Tänk vad allt går bättre när man har tillgång till rörtång, slägga och en bred repertoar av svordomar. När jag står där och spänner de sista fjädrarna i ramverket, med det fiffigt bygelformade specialverktyget, fylls jag plötsligt av en vördnadsfull respekt för grovjobbarna i ett cirkussällskap. Det här gör det varje dag, i regn och i solsken, fast i lite större skala. Vilket helvete de ska ha emellanåt.