Så är det årliga hedersuppdraget utfört. Med samma resultat som vanligt. Jag är rödgråten, har ångest och ont i huvudet när jag lämnar jurybordet där årets finalister i tidningens populära Lussekattstävling korats.
Det är alltid lika underbart att titta på de fina bilderna och läsa om hur älskade och bortskämda de är av sina människor. Alltså alltid lika svårt att välja. Alla är de värdiga vinnare, och jag sliter med mitt uppdrag att bara välja ut ett visst antal finalister.
I flera år fick jag inte vara med, och jag är övertygad om att måttet av tålamod hos chefen och övriga jurymedlemmar liksom var rågat för ett tag då. Andersson som lobbade för långt fler kandidater än tillåtet. Mötena drog ut på tiden, folk blev hungriga och griniga, och jag blev allt mer förtvivlad. "Men titta på den här då, den är ju också jättefin!"
Men jag har skärpt till mig. Och ni ska veta det, alla ni kattägare som skickat in bilder på era fantastiska katter. Vi tar vårt uppdrag på fullaste allvar och har lagt ner timtal på att vaska fram ett startfält som representerar regionens kissar på bästa sätt. Och då slumpar det sig så i år att vi fick två Mozart och två Tiger i startfältet. Så kan det bli. Däremot fortfarande ingen som döpts efter min idol; Abraham deLacey Guiseppe Casey Thomas O'Malley.
Det är skönt att se att det oftast är gott att vara katt i vårt spridningsområde. Och man påminns än en gång av det gamla fina talesättet "Dogs have masters, cats have staff".