"Jag tycker synd om människor som inte uppskattar naturen och som går miste om allt det underbara man får uppleva under promenader i skog och mark."
Mamma stannar till på stigen vi vandrar på, ser sig omkring och suckar lyckligt. Själv håller jag med, och tackar mina föräldrar för att de lärde mig redan som barn att älska - och respektera - djur och natur.
Rustade med kikare, fågelböcker och matsäck vandrar vi runt i naturreservatet som uppspelta och vårrusiga små barn och utbrister "titta" och "nämen åh" i ett kör. Förundras över vilka arter som redan slagit ut på ängen, vilka fåglar som kommit re'n och över vilken fantastisk tur vi har som bor i ett land där ren luft och natur fortfarande finns i mängder, och är gratis.
Från hagen intill hörs plötsligt lyckliga råmanden och vi blir stående och njuter av skådespelet när ett stort antal nyutsläppta kossor och kalvar inspekterar sitt sommarviste. Bland enar och häggbuskar galopperar både mammor och barn ystert runt i solskenet. Precis som vi.
Nu, precis nu och några veckor framåt måste Mälardalen och Sörmland vara paradisets lustgård på jorden. Facebook finns kvar, datorer och tv-apparater går troligen inte upp i rök om vi släpper bildskärmarna med blicken för en stund. Men vissa skeenden i naturen, vissa färger, dofter och syner kan upplevas just nu och återkommer sen inte förrän om ett år, med lite tur. Jag vill helst inte missa en sekund.