Som jag grät. Vinjetten till programmet hann knappt börja så trillade tårarna. Hade det inte varit för de överjordiskt fåniga tävlingsmomenten hade Allt för Sverige, om ett antal svenskamerikaner som kommer hit för att söka och finna sina rötter, tillhört mina absoluta favoriter i hösttablån.
Att få vara med när de vandrar de stigar förfäderna gått, kikar in i släktens gamla hus och framför allt får läsa om murrfaars moormoor och de vedermödor i förra sekelskiftets Fattigsverige, som fick henne att lämna hemmet och släkten och köpa biljett till Amerikabåten, det är svårslagen tv.
Även andra släktforskarprogram på tv är intressanta. Och det är inte osannolikt att serierna bidragit till att intresset för ämnet bara ökar. För när Eskilstuna-Strängnäs Släktforskarförening erbjöd sina tjänster på Stadsbiblioteket i lördags, så var det kö redan innan aktiviteterna började. Synd bara att så många börjar sina efterforskningar sent i livet, förklarade ordföranden. Utan levande anhöriga att fråga blir det svårare.
Pappa, kan vi inte sätta oss ned någon dag snart och börja nysta lite i vårt rotsystem?