Koltrasten och jag och alla känslorna

Söndag eftermiddag. Med radiosporten i öronen och träningsstavarna i händerna forsar jag fram genom Sundbyholms slottspark, på upploppet av min runda och på väg mot bilen.

Krönika av Anne-Lie Andersson2014-02-26 05:00

På radion diskuterar experterna huruvida hockeyesset Nicklas Bäckström bör anses dopad eller inte. Och plötsligt hör jag den. Tvärstannar så gruset yr om fötterna och sliter av mig lurarna.

Jag får syn på den, högst upp i ett träd riktigt nära sitter den och liksom testsjunger. Provar en fras lite trevande, lägger huvudet på sned och funderar: var det så, eller gick den så här? Han sjunger en ny slinga långsamt. Funkar den? Går den att binda ihop med den förra?

Tror jag står där i 20 minuter rätt upp och ner och bara fånler medan fågeln komponerar den vackraste av symfonier. Upp bubblar starka känslor av lycka, eufori, längtan, vemod, melankoli. För så påverkar koltrastens sång många av oss så här i början av våren. Bitterljuvt och alldeles underbart.

23 februari. Det var många år sedan jag hörde koltrasten så tidigt. Det blir en vacker vår.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om