Jag håller fullständigt med. Man ska inte vara så rädd för att tacka nej, hoppa över och ställa in ibland. När livet trycker på från alla håll och orken inte räcker till. Även om allt man planerar att göra och hinna är nog så roliga saker som man sett fram emot och längtat till. Ibland blir det nog, och då måste man få bara vara lite, glo ut genom fönstret eller sitta på trappan och titta på när koltrastarna äter upp fallfrukten.
Låta dagen till och med bli lite tråkig.
I dag när "varje dag ska vara julafton" som en annan klok kollega uttrycker det, finns ju ingen tid, inget tillstånd att ha tråkigt. Tillvaron får inte vara händelsefattig. Ingen tid till kraftsamling, till reflektion och summering.
Den fantastiskt roliga middagen man var på förra helgen har man redan glömt, samtalen som kändes som goda karameller att suga länge på är utspottade, konserten man svävade på moln från har seglat bort i ett fjärran dis.
Man hinner knappt smälta och bearbeta intrycken så är det "med full aptit på nästa skit", myntat av en tredje fyndig kollega. Man ska vara så aktiv och social och med.
Fast ska och ska. Det här är ju faktiskt helt upp till var och en.
Jag intervjuade Agneta Sjödin, som deltar i Katrineholms-Kurirens "Litterär afton", på söndag. Ni kan läsa intervjun också här i EK snart. Hennes senaste bok handlar om att hitta sin kraft och balans, och att vara sann mot sig själv. När hon själv i våras tappade bort sig och sin balans bland alla roliga åtaganden smällde livet undan cykelhjulen för henne och hon fann sig ligga i en sjukhussäng med bruten lårbenshals i stället. Det har hon dragit kloka lärdomar av.
Så glöm inte bort att ställa in ibland. Att andas, låta själen komma ifatt, och välja dig själv framför aktiviteter och roligheter.